Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Med största nöje herr pastor», svarade
Giovanni, »blott ni icke tar den från mig,
ty det är Gud själf 6om gifvit mig den.»
»Dumhufvud», svarade pastorn, »du
förstår icke huru stor skada en sådan där bok
åstadkommer när den kommer i händerna
på folk af ditt stånd.»
Denna gång stod dock Giovanni fast, ty
han hade gjort sig underrättad om att
prästerna ej längre ägde makt att med våld
tvinga folket under romerska kyrkans
stadgar, utan att folket ägde frihet i trossaker.
Väl hotade prästen med kyrkans bann och
med fördömelsens alla fasor — till icke ringa
förskräckelse för Giovannis stackars hustru
och barn. Själf visste han dock hvad Gud
gifvit honom med denna bok och vägrade
ståndaktigt att utlämna den. Prästen måste
gå, utan att hafva lyckats vinna hvad han
åsyftat.
Sedan religionsfrihetens morgonrodnad
uppgått öfver de italienska staterna hafva
flera bibelsällskap i England, Frankrike och
Schweiz så väl som enskilda Guds rikes
vänner låtit sig angeläget vara att begagna
denna kanske korta frihetstid till att utså
Guds ord i landet och utsända
bibelkolpor-törer till olika trakter. En af dessa
kolporterer hörde omtalas Giovannis ifver och
kärlek till Guds ord samt hans bestämda
uppträdande gent emot den katolske prästen.
Han berättade härom för de vänner som
utsändt honom och desse föreslogo Giovanni
att för någon tid träda i deras tjänst för
att resa omkring och sälja biblar i
Lombardiet.
Ännu hade dock vår gode muraremästare
icke utträdt ur katolska kyrkan utan
fortfor att, under det han som ifrigast studerade
bibeln, regelbundet besöka mässan och
deltaga i den romerska kyrkans ceremonier.
Detta oaktadt blef dock Giovanni glad
öfver uppdraget och begaf sig efter några
dagar åstad med en packe biblar och nya
testamenten på ryggen.
En bibelsäljares lif är förenadt méd många
mödor och svårigheter och detta fick
Giovanni snart erfara. I början hade han god
framgång med försäljningen af sina böcker.
Man mottog honom i allmänhet vänligt,
isynnerhet i städerna, där han vanligtvis
slog upp sitt stånd på torget och frimodigt
bjöd ut sina böcker. Många lyssnade ock
gärna, då han i all enfald och enkelhet
prisade Guds ord såsom det enda, hvarigenom
lif och salighet står att vinna. Härigenom
växte hans mod och han fattade till och
med det djärfva beslutet att med sin
bibel-packe vandra till Lugano, hufvudstaden i
Kantonen Tessin, ehuru han visste att
bibelförsäljningen där skulle blifva förenad med
vida större faror och svårigheter än i
Italien. Han hade från foma tider många
bekanta bland sina yrkeskamrater där och ville
fördenskull i Guds namn försöka.
Då han kom fram pågick en större
marknad och snart var bordet, hvarpå han lagt
upp sina böcker, omgifvet af en stor skara
nyfikna. Att dessa hade mera ondt än gödt
i sinnet förstod han snart. Icke desto mindre
uppmanade han dem att skaflä sig Guds
ord, visande de vackra, väl inbundna
böckerna med deras ännu kostbarare innehåll,
hvilka han hade att försälja. En ung man
steg hastigt fram och sade, att om han ville
hafva en bibel, så kunde han skaffa sig en
sådan för intet. Han visste hvar han hade
den, ty han hade förvarat den på ett så
säkert ställe, att trots elden hade förhärjat
två tredjedelar af staden, där han förvarades,
och troligtvis äfven samma hus, så hade
dock icke ens satan själf kunnat komma
åt den boken.
Vid dessa ord blickade Giovanni med
förundran och synbar rörelse den unge
mannen i ansiktet.
»Ja. i sanning», svarade han allvarligt,
»den bibeln är oaktadt den eljest allt
förhärjande eldsvådan väl bevarad.» Därpå
berättade han, huru Gud låtit denna dyrbara
bok falla i lians händer och huru den
sedermera fått blifva både honom och andra till
välsignelse.
Nu var det den unge mannens tur att
blifva förvånad.
(Forts.)
En from tjänare.
r»-1 *-»
3r^n plantageägare hade tagit till tjänare
en neger, som han tyckte särdeles
mycket om. Denne måste äfven passa upp
honom, då han intog sina måltider och
därunder noga aktgifva på hvarje hans ord.
Plantageägaren hade en syndig ovana att
ofta och tanklöst nämna Guds namn. Men
lika litet som han själf fäste sig därvid, lika
stor vikt hule tjänaren därpå, och hvarje
gång Guds heliga namn halkade öfver
husbondens läppar, böjde tjänaren sig djupt
mot jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
