Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan ämnet nu blifvit för svårt för de
mindre.
»Vi se således», återtog tant Fanny, »att
intet annat än ondt kan komma ur det
onda hjärtat; icke en enda god tanke, icke
något som kan behaga Gud. Och med ett
sådant hjärta äro vi alla födda. Hvad hafva
vi väl då att göra?»
»O, då förstår jag», utropade lilla Rosa,
»hvarför David bad: ’Skapa i mig Gud,
ett rent hjärta.’ Det var nog därför att
han fann att intet annat än ondt kom ut
af hans gamla hjärta. Var det icke det,
tant?»
»Jo, säkerligen. Det finnes i bibeln många
ställen som tala därom. Kanske I viljen
söka upp och lära er några af dessa till
nästa söndag?»
»Ja, det vilja vi, och då få vi se hvem
som funnit de flesta», sade Nils ifrigt.
»Och se hvem som kan läsa upp dem
bäst», svarade tant Fanny. »Men under tiden
skola ni alla, hvar för sig, bedja den bönen:
’Käre, Herre Jesus, visa mig hurudant mitt
hjärta är.’ Herren måste nämligen först visa
oss hurudant vårt hjärta af naturen är,
innan vi rätt förstå huru nödvändigt det är
att vi få det omskapadt och renadt i Jesu
blod. Hvad måste vi då först af allt göra
med vårt hjärta för att få det sådant Gud
vill hafva det.»
»Lämna det åt Honom», sade Erik
eftertänksamt.
»Och huru god är icke han, som vill
taga emot detta öfver allt annat illfundiga
och bedrägliga ting — för att däraf göra
en boning för sig och sin anda. Kan man
väl tänka sig en större och underbarare
förvandling? Men låtom oss nu för att än
bättre förstå detta rita ett nytt hjärta på
ett annat papper.» — — — — –––––––––-
»Detta visar», fortfor tant Fanny då Erik
öfverräckte henne en ny teckning. »Det i
Jesu blod renade hjärtat; det hvarom David
bad då han sade: ’Skapa i mig Gud ett
rent hjärta och gif mig en ny viss anda.’
Då Jesus förlåtit oss våra synder och renat
våra hjärtan i sitt blod, tager han själf sin
boning däri och bevarar det rent. Han
bevarar oss då från att göra och säga hvad
som är orätt och honom misshagligt.»
»Det förstår jag icke riktigt, tant Fanny»,
sade lilla Rosa, under det en stark rodnad
spred sig öfver hennes runda kinder. »Jag
ville så gärna blifva snäll och icke säga
några stygga, onda ord, och jag har bedt
Jesus hjälpa mig många gånger — men —
ändå — så» och de blåa ögonen stodo fulla
af tårar.
»Det är ett sådant vanligt misstag, liten
älskling, att bedja Jesus hjälpa, i stället för
att låta honom själf komma in i hjärtat
och där med sin kärlek fylla det rum, som
det onda häftiga lynnet förut innehaft. Då
han fått intaga hjärtat, trifves icke längre
något ondt därinne — det måste, det ena
efter det andra, gifva vika och draga sig
undan för hans mäktiga krafts verkan, ty
Han är den mäktige och den starke och har
besegrat synd och djäfvul.»
»Få vi icke nu också rita några af de
frukter, som växa fram ur det rena hjärtat»,
bad Göran.
»Kärlek måste komma först», sade Louise,
»ty kärlek är större än både tro och hopp.»
»Och frid därnäst», fortfor Erik, »ty
Jesus sade ‘min frid gifver jag eder’.»
»Och glädje», tillade Nils, »och tålamod
och gifmildhet och . . .»
»Uppoffring af den egna viljan, och
höf-lighet och milda kärleksfulla ord och
vänlighet och flit och mycket annat» ifyllde
tant Fanny.
Därefter slogo de alla upp sina biblar
vid Matt. 7 kap. och läste hvad Jesus i
bergspredikan sade om det goda och dåliga
trädet samt den olika frukt de buro, hvilket
vinner ytterligare förklaring genom Matt.
25: 35, 36.
Axel Oxenstjerna.
(Med plansch.)
I?lå under 6istlidne december månad på
trehundrade årsdagen af Gustaf Adolfs
> födelse minnesfester firades öfver hela
vårt land nämndes äfven namnet på den
man, som innehade främsta platsen vid den
store konungens sida, både såsom rådgifvare
och vän, och utan hvilkens sällsynta
förmåga och statsmannaklokhet Gustaf Adolfs
regering icke skulle varit hvad den var.
Gustaf Adolf har, lika litet som någon annan,
ensam förmått uträtta allt, som knutits till
hans ära. Han var omgifven af betydande ’
män, som både i krigets värf och i freden
delade hans möda och hans ära, och det
visar en sida af hans storhet, att han förstod
finna just de rätta männen därtill.
Man anför af konungen själf det
yttrandet, att han hellre ville nedlägga krona och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
