Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riket och hos alla arméer». Den högsta
och mest betrodda plats som kunde någon
enskild person tilldelas.
Vid hvarje svårighet, så i hem- som
utlandet, påkallades alltid hjälp hos Axel
Oxenstjema, till hvilken alla, äfven
mot-ståndarne sågo upp med vördnad och
beundran, ty det var icke genom sin ställning
utan lika mycket genom sina egenskaper
som han var regeringens främste man.
Såsom konungens förtrogne var han bättre
än någon annan skickad att förmedla
öfver-gången mellan det förflutna och det
närvarande. Fosterlandets väl sattes af honom
alltid framför egna fördelar och i nödens
stund tvekade han icke att försträcka stora
penningesummor af egna medel. Under det
gods och andra nådevedermälen med
frikostig hand utdelades af
förmyndarestyrelsen, mottog Axel Oxenstjema för alla sina
tjänster intet, förr än han af Kristinas egen
hand erhöll grefskapet Södermöre.
En mera oegennyttig och fosterländsk
på samma gång som omutligt rättvis
personlighet än han, har Svenska historien ej
att uppvisa.
En af de svårare pröfningame i Axel
Oxenstjernas lif var den ovilja drottning
Kristina, sedan hon själf öfvertagit
regeringen, visade sin faders förtrognaste vän och
rådgifvare. Men äfven härunder visade han
ett jämnmod och en fördragsamhet som
ingen. Då tecknen på drottningens ogunst
blefvo alltför tydliga, drog han sig emellertid
tillbaka till sina egendomar på landet, där han
. sysselsatte sig med nyröjningar och allehanda
förbättringar inom åkerbruket. Mot slutet
af Kristinas tid kom han dock åter i
spetsen för regeringsärendena och drottningens
beslut att afsäga sig kronan, hvilket han
en gång lyckats upphäfva, men för hvilket
han slutligen måste böja sig, vållade honom
oerhörd smärta, då han i henne alltid såg
den store Gustaf Adolfs dotter.
Trots Karl X Gustaf i Axel Oxenstjema
sålunda såg en af sina ifrigaste motståndare,
trädde han dock snart i det bästa sonliga
förhållande till den gamle statsmannen, hvars
bana dock kort efter Karl X Gustafs
tron-bestigning genom döden afbröts.
Den 28 Aug. 1654 gick Axel Oxenstjema
ur tiden, efterlämnande minnet af en af
Sveriges största män.
––-H4––––
Syster Milla.
rf.n dag på väg till en af mina patienter,
■Ajg berättar en ung läkare, fick jag se en
liten gosse med en bleckkruka i ena
handen och en stor mjölpåse på den andra
armen, helt frimodigt traska vägen framåt
i snön. Vädret var skarpt, jag kände det
tillräckligt, där jag satt insvept i min päls;
huru skulle då icke han känna det, klädd
endast i en tunn rock.
Då jag hunnit upp honom, höll jag in
hästen och frågade: »Har du lust att åka
en bit?»
Han såg förvånad på mig, liksom han
ej först vågat tro sina öron. »Tack», sade
han därefter och skyndade antaga den
oväntade inbjudningen.
Det var en liten pys på ungefar tio år,
med klara blåa ögon och ett förnöjdt leende
öfver sitt rödlätta lilla ansikte.
»Hvar har du varit?» frågade jag och
svepte filten om honom.
»Hos handelsmannen för att köpa mjöl
och sirup åt Milla», svarade han med en
viss själfkänsla.
»Hvem är Milla?»
»Milla? Det är ju min syster, det.
Känner inte doktorn Milla?» svarade han med
en ton af medlidande öfver min okunnighet.
»Syster Milla är aderton år; hon kan
spela på orgel och kan mycket annat för
resten.»
»Såå».
»Här om dagen gjorde hon en
pappersdrake åt oss gossar, som gick mycket högre
än både Gunnars i prästegården och Karls
i Waholmen .. och så . .» .. han tystnade
tvekande . . .
»Och så..» upprepade jag för att åter
hjälpa honom på trafven.
»Och så kan hon baka pannkakor . .»
en röd liten tunga ströks vid tanken härpå
omedvetet öfver de runda barnaläpparne,
»och så förhör hon oss våra läxor — och
så.. åh ja, det finnes nog ingenting som
icke syster Milla kan», slutade gossen med
stigande beundran.
»Det var i sanning en präktig syster du
har», sade jag, »och ordentlig är hon äfven,
det kan jag se på din snyggt lappade rock.
Jag får visst lof att en dag titta in och
hälsa på syster Milla ...»
rja, gör det», inföll han lifligt, »då skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
