Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som just genom att tillåta denna pröfning
sökte rädda hans själ. Visserligen kunde
Giovanni endast stanna korta stunder, då
det tunga arbetet, som börjades vid solens
uppgång och ej slutades förr än vid nattens
inbrott, lämnade föga tid till sjukbesök,
men till ersättning lämnade han Antonio
sin kära bibel med villkor, att han skulle
läsa den och vara mycket aktsam om den.
Antonio, ehuru helt och hållet likgiltig
om ej rent af ovillig, tog den dock för
Gio-vannis skull; och då tiden en dag syntes
honom längre än vanligt, började han läsa
i den. En besökande, som händelsevis var
inne i sjuksalen och såg den sjuke ynglingen
bläddra fram och tillbaka i boken, oviss
om hvad han skulle läsa, slog upp
Ebreer-brefvets tolfte kapitel, där det talas om den
Guds kärlek som uppenbarar sig i hans
tuktan.
Antonios uppmärksamhet väcktes och
hans mörka knotande tankar blefvo
upptagna af något for dem dittills okändt. Han
började från och med den stunden att ofta
läsa i Guds ord, och allt som han läste
ökades hans behof af att få veta mer och
mer.
Sex månader hade förflutit innan
Antonio kunde börja att stödja på sina fötter
och det drog ännu längre om innan han
medelst kryckor kunde flytta sig från ett
ställe till ett annat. Han hade vid fallet
brutit sig i höften och det visade sig snart
att han för hela sitt återstående lif måste
förblifva en krympling. Hvad skulle han
för framtiden taga 8ig till? Det var en
fråga, som nu dag och natt stod för honom.
Då rådde honom någon att söka tillägna
sig tillräckliga kunskaper för att sedermera
i sin hemort kunna meddela undervisning
i att läsa och skrifva och därigenom
förtjäna sitt lifsuppehälle. Han började för
den skull att med ännu större ifver läsa
sin bibel, och allt som han kom längre
öppnades hans sinne för de himmelska
san-ningarne. Han fann snart att han var en
stor och fördömelsevärd syndare, men äfven
att Jesu Kristi Guds Sons blod förmådde
rena honom. Frid och fröjd intogo hans
sinne, och ur djupet af sitt hjärta tackade
han Herren för den tuktan, genom hvilken
han hade dragit honom till sig. På hösten
1863 kunde han ändtligen återvända till sin
hemort.
Nu är han lärare på samma gång som
predikant. Längtan att få förkunna det
evangelium, hvarigenom han själf funnit
lycka och frid, kom honom att först i all
enkelhet då och då samla några omkring
sig. Den lilla stad, i hvilken han arbetar
såsom skollärare, är omgifven af byar med
kristliga familjer, hvilkas barn tvänne
dagar i veckan erhålla undervisning för att
under de öfriga hjälpa föräldrame med
arbete. Dessa fridagar använder Antonio till
att i omnejden predika Guds ord, ty med
tillhjälp af en käpp är han numera i stånd
att företaga ganska vidsträckta vandringar.
Till slut vilja vi blott tillägga att vår
gamle vän, murmästaren Giovanni, gifvit
sin äldsta dotter till hustru åt Antonio, som
efter sin omvändelse blifvit sin gamle
förman dubbelt tillgifven. Giovannis dotter
så väl som hennes moder liafva äfven för
egen del mottagit frälsningen och lämnat
den romerska kyrkan med dess villfarelser.
Såsom det bästa arfvet har Giovanni
lofvat sin måg den inmurade bibeln, som
Antonio dock aldrig kan se utan bittra
samvetsförebråelser och en kiinsla af blygsel.
Giovanni har själf ingen större glädje än
att läsa i denna sin bibel, hvarigenom han
fortfarande lär att dag för dag högre skatta
den barmhärtighet, som Herren bevisat
honom, genom att hafva löst honom ur
vantrons och påfvedömets bojor och lärt honom
att i anda och sanning tillbedja den ende,
sanne Guden.
Kinesiska egendomligheter.
jfåineserna äro icke blott européernas
anti-poder geografiskt sedt; utan äfven deras
cr-A sätt att tänka och handla är som oftast
fullkomligt motsatt vårt. Det är till följd
häraf alldeles omöjligt att söka göra sig ett
begrepp om, huru en kines skulle handla
och därvid också förutsätta, att hans
handlingssätt skulle vara detsamma som vårt
under likartade förhållanden. Det
sannolikaste är, att han gör något, som aldrig
kunde fallit oss in, och att han säger något,
söm vi aldrig skulle hafva sagt. Han ler,
när han berättar dig, att hans föräldrar eller
närmaste släktingar äro döda. En brud,
som icke jämrade sig och grät högljudt, som
om hon begräte en henne nära stående
persons död, när hon bäres till sin
tillkommande mans hem, skulle i Kina betraktas
som en känslolös varelse. I stället för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
