Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dem lättare till sinnes än han pä länge
gjort. Men då han kommit till kyrkan och
intagit sin plats i bänken, började han åter
tänka på alla sina pröfningar och fördjupade
sig så i tankarna på dem, att en stor del
af den sköna altartjänsten gick opåaktad
förbi. Han hörde visserligen både episteln
och evangeliet föreläsas, men det var först
då pastorn läste upp inledningsorden till
predikan, som han rätt vaknade upp: t Om
någon vill efterfölja mig, han förneke sig
själf och tage sitt kors på sig hvar dag och
följe mig» (Luk. 9: 23). Huru underbart,
det var som om dessa ord blifvit sagda
direkt till Harald och ehuru han väl kände
dem förut, trängde de sig nu dock på
honom såsom aldrig förr.
Pastorn sade, att det finnes många som
vilja följa Kristus, men de vilja följa honom
på deras egna vägar och efter egna
själf-gjorda planer. De försöka t. o. m. att
efterfölja honom på det sätt texten bjuder, men
de föredraga att förneka sig i hvad de själfva
vilja och sträfva efter ett kors, som Jesus
icke har gifvit dem. Så har dock Herren
Jesus aldrig menat, och genom att så göra
kunna vi icke följa honom efter. Detta
göra vi endast, då vi förneka oss själfva,
d. v. s. våra naturliga böjelser och
önskningar och följa den väg han valt för oss,
samt i ödmjukhet och undergifvenhet taga
upp det kors han pålägger oss och hvilket
ofta endast består af små motigheter och
pröfningar i vårt dagliga lif, mången gång
i våra egna tankar alltför obetydliga för att
kunna benämnas kors. Det är dock endast
genom att villigt och ödmjukt bära det kors
Jesus bjuder oss bära som vi vandra i hans
efterföljd och få erfara sanningen af att hans
ok är ljufligt och hans börda lätt. Ty lian
vill icke att vi skola vandra andra vägar
än Han leder oss, vill icke att vi skola bära
andra kors än dem han pålägger.»
Det var ännu mycket mera som sades,
men i det ofvanstående hade Harald fått
hvad han behöfde. O, huru illa han handlat!
Han insåg det först nu. Han hade längtat
att få beträda en väg och få påtaga sig ett
kors efter eget val, under det han
egensinnigt tillbakavisat det kors Jesus velat
pålägga och den väg Jesus velat leda honom
in på. Nu förstod han, hvarför han sista
tiden känt sig så olycklig och nedstämd.
Han hade ju icke lyssnat till sin älskade
Mästare, icke vandrat i hans efterföljd.
»Mor», sade han vid hemkomsten, »jag
har hittills icke velat taga upp det kors
Jesus nu pålägger, men ifrån och med denna
stund vill jag på allvar göra det. Jag har
talat med honom därom och han har
förlåtit mig och vill hjälpa mig.»
»Gud ske lof», sade modren och slöt
sonen i sina armar, »nu skall allt åter blifva
godt. Endast åt den, som är trogen i det
lilla, kan Herren anförtro hvad mera är.
Och endast den som rutt fyller den plats
och de plikter, Herren gifver honom i
hemmet, kan Han använda på ett större arbetsfält.»
–––––––––––––
Höflighet.
ap f°rl°rar i°tet genom höflighet, då
man däremot genom ohöflighet kan
gå miste om mycket, hvilket följande
sannfärdiga tilldragelse tydligen visar.
En ung man hade fått löfte om
anställning i en bank i en landsortstad. På resan
dit steg han upp i en tredje klassens kupé
och tog plats närmast fönstret. Vid en af
de följande stationer kom en äldre, enkelt
klädd man in och satte sig bredvid honom.
Då den unge mannen en stund senare
lämnade sin plats för att samspråka med en
bekant i en annan kupé, intog den äldre
denna i tanke att den andre icke vidare
ämnade återkomma.
Han återkom emellertid och fordrade
tillbaka sin plats. Den äldre invände att
han önskade få sitta vid fönstret, emedan
han rökade, men därmed lät den yngre sig
icke nöja, utan svarade i skarp ton, att han
återfordrade platsen på grund af sin
rättighet därtill. Den äldre steg under tystnad
upp och .gick till nästa kupé, där han satte
sig ned och började samspråka med en
af passagerarne.
Resten af vår berättelse är kort men
lämnar åtskilligt att beakta. Den sistnämnde
mannen var verkställande direktör i den
omnämnda banken och mannen i den enkla
dräkten en af dess tjänstemän. Då den
blif-vande banktjänstemannen följande dag
inställde sig på banklokalen och blef visad
in i direktörens enskilda rum, fann han till
sin förvåning vid dennes sida samme man,
mot hvilken han dagen förut pä ett allt
annat än höfligt sätt gjort sina rättigheter
gällande.
På hans anhållan om den lediga platsen,
svarade direktören lugnt men bestämdt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
