Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lärare», utropade männen, »låtom oss
skyndsamt vända tillbaka. Bukten här är
så trång att vi icke kunna undkomma,
isbjörnen skall inom kort upphinna oss, krama
vår båt i spillror och bringa oss i yttersta
fara.»
med denna bön, och då fadren en dag skref
till missionären, berättade han härom och
frågade om han ännu råkat på någon
isbjörn.
Några månader senare kom svar.
Missionären tackade för bevisad kärlek och
trofasta förböner, berättade om sitt arbete och
tillade att för någon isbjörn hade han ännu
icke råkat ut, men bad att hans lille vän
icke desto mindre fortfarande ville innesluta
honom i sina böner om Guds beskydd och
bevarande för isbjörnarne.
Kort därefter blef missionären anmodad
att resa till en aflägsen liten by för att
förkunna lifvets ord. Han begaf sig åstad
i en af de större båtar som begagnas af
eskimåerna och åtföljdes af fyra infödda
män, som skötte årorna. Plötsligt fingo de
se, uppe på den klippiga stranden i ett
trångt sund, tvänne väldiga isbjörnar af
hvilka den ene stod liksom väntande att
kasta sig öfver dem.
Missionären förblef under några
ögonblick tyst; därpå svarade han
frimodigt:
»Nej, låtom oss fortsätta. I
England finnes en liten gosse, som
redan i flera år bedit Herren
bevara mig för isbjörnar. Den trofaste
Herren hör bön och i hans namn
är det jag nu går att bjuda
andligen hungrande lifvets bröd.»
De rodde vidare, så långt som
möjligt hållande sig från den
farliga stranden, men isbjörnen
störtade sig icke desto mindre med ett
väldigt språng i hafvet och sam
emot båten. En af männen sköt
med sin bössa på honom. Kulan
träffade, vattnet färgade« med blod
och björnen syntes med svårighet
simma vidare. En ny kula följde
— och kort därefter låg den
dödade björnen uppdragen i båten.
»Låna mig en yxa», sade
missionären, »den lille gosse, hvars
förböner’ i dag hafVa blifvit besvarade,
måste få en af dessa björntassar till
bevis på den fara, hvarur Gud
räddat oss.»
Missionären lät 6edan uppstoppa björnfoten
och skickade den till sin unge vän i London.
Den lille gossen är nu en man, och i
hans hem förvaras jämte många andra
märkvärdiga saker äfven den omnämnda
björnfoten. Berättaren af denna händelse har
där själf sett den.
(Efter Børnebiblioteket.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
