Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle uppskattats af de flesta pojkar. Dessa
skulle troligen lika litet som Thorvald
blif-vet förvånad öfver att en enda ficka kunde
rymma två smutsiga näsdukar, i hvilka voro
instuckna ett halft dussin metkrokar, en
afbruten pännknif, hennes pappas mejsel,
några krokiga spikar, en hänglås utan
nyckel, en ihjälklämd gräshoppa, flera halfdöda
skalbaggar samt dessutom en mängd
småting, hvarpå det kan vara kinkigt nog finna
rätta benämningar.
Handeln var snart uppgjord, men nu
uppstod den vida kvistigare frågan, huru
skulle Annie kunna hemföra sin dyrt
för-värfvade skatt?
Annie var dock aldrig länge rådlös.
Inom ett ögonblick hade hon löst hela
svårigheten genom att tömma den lilla
bleckhink, i hvilken hon medförde sin middag,
och släppa in fröken Groda i stället. Några
händer vatten ur diket ökade ytterligare
hem-trefnaden och så sattes locket på — helt
löst naturligtvis.
Då så, allt med afseende på grodans
bekvämlighet blifvit väl ordnadt, vände Annie
sig om för att taga vara på sin egen
middagsmat, men — endast tids nog för att
se den sista biten pannkaka med sylt emel- j
lan, som modren lagt in såsom en särskild
läckerhet, försvinna innanför Thorvalds röda
läppar.
»Det gjorde just detsamma», tänkte
Annie. »Jag är inte hungrig.» Och lycklig
som en drottning sprang hon med sin
ny-förvärfvade egendom i handen till skolan.
Skoltimmarne föreföllo Annie denna dag
drygare än vanligt. Hon brann af otålighet
att få lyfta på locket och se huru hennes
skatt befann sig i sitt fängelse. Det är
under dylika förhållanden icke så lätt att lägga
band på sina önskningar och iakttaga
uppmärksamhet, och lilla Annies blickar
vandrade oupphörligt mellan klockan och
dörren, där barnens matsäckskorgar och
bleckhinkar stodo uppställda i en rad.
Slutligen hade man hunnit till sista
timmen. Barnen öfverläste sina läxor till
följande dag och djup tystnad härskade i
rummet. Då höres plötsligt från ett hörn där
Annies bleckhink stod ett underligt läte
»kvääk, kvääk, kvääk!»
Lärarinnan rynkade pannan, barnen sågo
på h varandra och skrattade i mjugg, Annie
blef blodröd i ansiktet och vågade icke se
upp; men den oförbätterliga grodan höll
oaflåtligen på med sitt »kvääk, kvääk, kvääk.»
»Robert Smith», sade lärarinnan, med
strängt allvar, »bär hit den bleckhink,
hvar-ifrån ljudet utgår.»
Robert åtlydde tillsägelsen, men af
nyfikenhet att få veta hvad som fanns
där-inom öppnade han under tiden helt
omärkligt på locket. Mer behöfdes icke — grodan
tog ett väldigt hopp öfver lärarinnans
pul-pet, rakt i knäet på de främst sittande
flickorna ... Annie kände som om hon velat
sjunka under jorden.
»Annie, är icke detta din middagshink?»
frågade lärarinnan med orubbligt lugn och
höll upp hinken.
»Jo, fröken Skogh. Men det är icke
gjordt för att spela något spratt», svarade
Annie halfgråtande. »Jag ville blott ha den
till mitt ’akvarium’.»
Fröken Skogh såg ett ögonblick
allvarligt på det upprörda lilla ansiktet. Annie
hade aldrig blifvit beträdd med någon
osanning, därföre kunde lärarinnan tro på henne,
huru otroligt det än föreföll. Hela klassen
väntade i spänd uppmärksamhet på hvad
utgången skulle blifva.
»Annie», ljöd slutligen lärarinnans röst;
»jag är öfvertygad att du talar sanning och
har intet emot att du samlar dig ett
akvarium — men aldrig mer får du medföra
några af dina djur till skolan», — och det
har Annie aldrig mera gjort.
Om tidens användande.
p er öm dig icke af
morgondagen, ty du vet icke hvad
en dag kan föda», (Ordspr.
27:1) sade den vise konung
Salomo, då man däremot
nu för tiden ofta hör
sägas: »Hvad vi icke hinna
i dag, hinna vi nog i
morgon». Ingen vet med säkerhet att en
morgondag kommer. Därför hafva vi icke heller
rättighet att till i morgon uppskjuta hvad
vi i dag kunna uträtta. »I morgon» är en
farlig fiende till »i dag»; han förlamar vår
kraft och gör oss slappa genom att
uppmuntra oss till overksamhet och tröghet.
Tiden flyr. Ingen kan hejda den i dess
flykt. Ej med den största jordiska rike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
