Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom kan ett förgånget ögonblick återköpas; ;
ej med mänsklig makt kan ett förloradt
tillfälle återvinnas.
Tiden är dessutom kort. Äfven det |
längsta lif skall, då det är förflutet, synas
hafva varit kort. Därför är ock af dubbel
vikt att väl använda den tid som är.
Till hvarje sundt lif hör arbete om än
till olika mått och af olika beskaffenhet;
men för att arbeta måste man hafva tid
och för att få tid måste man stiga tidigt
upp. Morgonens friskhet inger en kraft och
en arbetslust, som man aldrig kan erfara
om aftonen.
Om morgonen sjunga fåglarne och hela
naturen vaknar; allt vittnar då om lif och
verksamhet. Den som stiger upp klockan
7 pä morgonen har 30 timmar mera i
månaden och vid årets slut 3<>5 timmar eller
en hel månad mer till nyttigt arbete än
den, som stiger upp kl. 8. För den, som
stiger upp kl. 6, får året sålunda 14
månader (om vi nämligen räkna att det har 12
för den, som stiger upp kl. 8) och för den,
som lämnar sin bädd kl. 5, får det 15
månader.
Det är icke genom utomordentliga
ansträngningar, som framgång vinnes, utan
genom ett flitigt, troget och ordentligt
arbete. Ordning är detsamma som att
hushålla med tiden och därtill hör att aldrig
hafva något efterliggande arbete.
Gör aldrig mer än en sak i sänder. Den
som tänker på och sysslar med flera saker
på en gång utför intet väl och råkar ofta
i bryderi samt vinner sällan namn för
pålitlighet och punktlighet; men den som
däremot förstår att rikta hela sin
uppmärksamhet på den sak han har för händer,
vinner icke allenast framgång utan äfven
sina medmänniskors förtroende och aktning.
Har du ett svårt eller motbjudande
arbete framför dig, så grip dig med friskt
mod an; på det sättet kommer du lättast
igenom och öfvervinner fortast svårigheter
både för dig själf och andra.
Det sista brefvet.
jj’rfrvem vill skrifva till gossarne med
posten i dag?.> frågade fru Engdal,
7 o ’ då hon en lördagsmorgon strax efter
frukosten inträdde i hvardagsrummet.
»Det är Karls tur», sade Gertrud, som
aldrig var road af att skrifva bref.
»O nej, jag hinner icke», utropade Karl.
»Jag skall just gå ut med Georg Berg.
Hör på, Magda, du skrifver i mitt ställe,
eller hur? Det var en snäll flicka.» Han
kastade mössan högt i luften och försvann
genom det öppna fönstret.
»Jag vill gärna skrifva till Robert,
mamma, om jag får», sade Magda en älsklig
flicka i de första ungdomsåren, »det blir
just lagom till hans födelsedag.»
»Det var snällt af dig, älskling. Kanske
Nelly äfven sänder några rader till Ernst?»
fortfor fru Engdal vändande sig till den
yngre dottern. »Jag vill icke att gossarne,
då de äro borta, skola tro att deras systrar
hafva glömt dem.»
»Gossarne» voro tvenne unga män, hvilka
i och för sin utbildning vistades i
främmande land, den ene på ett handelsinstitut
i Hamburg, den andre vid en
landtbruks-skola i Skottland. Redan tvenne åi förut
hade de lämnat det lugna, skyddande
föräldrahemmet i södra Sverige och deras bref
vittnade om att de kände sig ensamma och
saknade sina kära. Modren sökte på allt
sätt att underhålla förbindelse mellan dem
och hemmet och lät aldrig en vecka förgå
utan att bref från någon af de
hemmavarande nådde dem, såsom bevis att »de kära
gossarne», om än frånvarande, dock alltid i
tankarne voro hos dem.
Endast Gud visste, hvilken hjälp de unga
männen hade i dessa ständiga påminnelser
om hemmet och dem, som där i outtröttlig
kärlek och förbön följde dem.
Långt innan Magda slutade sitt bref,
hade Nelly gifvit vika för Gertruds
uppmaning att deltaga i ett parti crocket och
skjutit sitt halfskrifna ark öfver till system
med orden:
»Se där, nu är det gjordt. Jag har
ingenting mer att skrifva», och därefter försvunnit.
Då posten några timmar senare afgick,
medförde den de båda systrarnas bref.
Föga anade Magda själf, då hon denna
vackra Septembermorgon med outtröttligt
tålamod fyllde sida efter sida, att detta bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
