- Project Runeberg -  Barnens tidning. Utgifven af Evangeliska fosterlandsstiftelsen / Årg. 38 (1895) /
138

(1858-1899) With: Lina Sandell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0cå ai.sllaiv j^Cög oj’ta i tummetva J^tt,
9TLln fttämma åon. ååtiDe igen.

X.on aalt på min a.xef ocå åt ut min fianD,
0cå åon uat min åätaate vän.

ØLcå, $ipl, l gåt tcåe anaDe jag
2Den aotgen, dom väntaDe mig!

3 natt anvög Den efaåe åiaae aig in,

0cå llföate ocå DöDaDe 3ig.

0cå jag CäDDat Dig nu t^nDct Auffen åät,
iEtgDfc gtaj’ven nve3 GCommot ocå OfaD.
?FatväE Piffa £Blpi, nu aoj’oet Du goDt,
9TLen jag — Cfit nog afDtig met gfaD.

Vi.

*w*

Bref till en liten sjuk flicka

från pastor C. J. Hoff.

(Med ett >sjiilflysande> kors att hänga öfver
, o hennes säng).

J>

grYag vet icke om du känner till
med-«vj följande slags kors? De lysa i mörkret.

-.K Om du nu hänger detta på väggen,
» så att du kan se det från din bädd,
så skall du om nätterna, när allt är mörkt,
få se huru skönt det lyser. Detta har
något särskildt att säga oss, nämligen: att i
mörka stunder lyser Jesu kors för oss. Guds
ord i nya testamentet har kallats »korsets
ord», därföre att det först och sist talar om
honom, som dog för oss på korset; men
det kallas äfven »det glada budskapet»,
emedan hans lidande och död verkat en evig
frälsning för oss. Ifrån Jesu kors utstrålar
ett härligt ljus, som midt i lifvets mörker
lyser till tröst och glädje för alla dem, som
tro på honom. När du ligger vaken om
nätterna, mången gång kanske i svåra
plågor, o, att det då finge strömma till dig
ljus och tröst från din Frälsare genom en
blick på detta kors. O, att du då måtte
kunna tänka på och fröjdas öfver att du
är Guds kära barn och att Herren Jesus
gått i döden för dig. — Jag vet att du har

hoppats blifva frisk genom den nya kur du
senast försökt, men att du nu börjar tvifla
därpå. Det kan ju ock hända, att så icke
är Guds vilja. Ett får du dock aldrig tvifla
på, ogh det är att Gud, som råder för allt,
älskar dig eller har glömt dig. En tid
kommer, då du skall blifva frisk,
fullkomligt frisk, och det blir däruppe hos Gud.
Måste än vägen till detta mål blifva både
smal och lång, så veta vi dock, att han
hädanefter såsom hittills förmår bära dig
igenom och hjälpa dig att uthärda. Han
skall aldrig förgäta dig, icke ens för en
kort stund. Känslan af hans närvaro i
smärtans stunder är för visso den största
trösten för hans barn; för känslan af Guds
frid måste hvarje jordisk sorg vika.

Vi äro, vi alla som äro födda af hans
anda, och det vet jag att du är, Guds
arf-vingar och Jesu Kristi medarfvingar. Det
vill säga detsamma som Konungabarn, Guds
egna kära barn; det utgör vår glädje och
vår ära. Det är något, som äfven det kan
lysa ut från korset på din viigg, ty grunden
därför är Jesu kors. Låt det då ock lysa
för dig i de mörka stunderna. Gud
välsigne dig.

–––––––––

Klasskamrater.

Minne från skoltiden.

(Med två planscher.)

lelet finnes minnen, hvilka verka såsom
Mz en tagg i själen, stickande och
srnär-> tande hvarje gång tankame stanna vid
dem, detta gäller isynnerhet då därmed är
förknippadt något, som vi hafva att förebrå
oss själfva.

Det minne från min skoltid jag nu vill
berätta är just ett sådant. Huru ofta har
det icke plågat mig och huru mycket har
jag icke önskat, att jag skulle kunna
omintetgöra hvad som då från min sida vållade
så mycken smärta.

Jenny Knutson gick i samma klass som
jag. Hennes far var handelsresande och
sällan hemma och då hon inga syskon hade,
voro hon och modren följaktligen nästan
ständigt ensamma.

Det är svårt att beskrifva Jenny
Knutson, ty det fanns intet särskildt betecknande
för henne; hon var så alltigenom vanlig och
alldaglig. En vanlig näsa, hvarken lång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:51:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/btefs/1895/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free