Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck af outsäglig frid. Fru Knutson föll ■
på knä vid sängen och stödde hennes huf- [
vud med sin ena arm.
»Mor», sade hon. »nu kommer Jesus och
hämtar mig, o, huru härligt, se . ..» Hennes
röst ljöd så underligt aflägsen.
»O, Margreta, Margreta!» Jag grät
öfver-ljudt. öfverväldigad af smärta, visste jag
icke hvad jag gjorde.
Hon vände på hufvudet och såg förun- !
drad och frånvarande på mig.
»Nu kännes det icke svårt längre, nu är
jag icke längre ensam och utan vänner —
o, huru god och kärleksfull han ser ut . . .
Mor, huru lycklig din Greta nu blir ...»
Fru Knutson, som troligtvis fruktade att
min häftiga gråt skulle oroa den döende,
vände sig emot mig och sade sakta:
»Det är kanske bäst att Clara går nu,
det är sent.»
Jag gick ut och satte mig på tröskeln
i förstugan. Det började blifva mörkt och
stjärnorna lyste allt klarare och klarare på
den mörkblåa aftonhimmelen. Det blef mig
så underligt till mods, där jag satt i den
tysta ensamheten, endast genom väggen skild
från den döende skolkamraten. Kanske var
äfven jag i denna stund omgifven af de
änglar, som kommo för att hämta henne.
Jag höll emellanåt anden för att omedvetet
lyssna efter ljudet af deras vingslag ... Och
Margreta, huru lycklig hon såg ut, huru
stilla och nöjd hon var — icke ett spår af
fruktan för döden — och icke ett spår af
ovilja mot oss, mot mig, som varit så trygg
emot henne.
0, huru brottslig jag kände mig! Hvad
skulle jag icke nu med glädje gifvit för att
kunna godtgöra något af min forna
ovänlighet mot henne, men nu var det försent.
— En rad af minnen reste sig anklagande
emot mig . . .
Fru Knutson öppnade sakta dörren. »Nu
är det öfver», sade hon, »kom in och se
huru lycklig hon ser ut.» Hon drog upp
gardinerna och månljuset strömmade in i
det lilla rummet.
Margreta låg som om hon hade sofvit |
med ett ljufligt leende öfver läppame och
händerna sammanknäppta öfver bröstet.
Aldrig hade jag förr sett henne sådan. Hon
var riktigt vacker.
»Lyckliga barn», sade modren, under det
tårarne sakta runno ned för hennes kinder, ]
»nu är allt svårt bakom henne, — endast ;
ljus och salighet återstår. Nu har hon
vunnit hvad hon så mycket längtat efter —
nu skall hon aldrig mer behöfva känna sig
ensam.» — — —–––––––––––––— —
Fem dagar senare följde hela klassen
Margreta till grafven med kransar och
blommor. — Men nu behöfde hon icke längre
deras vänlighet, nu hade hon ingen glädje
däraf.–––-
Låtom oss vara vänliga och kärleksfulla
mot dem som omgifva oss, medan vi ännu
hafva dem kvar. Ingen af oss vet huru
kort eller långt detta blir — och sedan o,
huru bittert vi få ångra de ovänliga ord och
de kärlekslösa handlingar, hvarmed vi sårat
eller förbittrat någons lif.
Varen mot hvarandra godhjärtade,
barmhärtige, förlåtande hvarandra såsom ock
Gud i Kristus har förlåtit eder.* Ef. 4: 22.
(Fritt från norskan.)
Tag 3 a, 1 b, 4 d, 3 e, 2 g, 1 h, 1 i,
2 k, 3 1, 5 n, 8 o, 3 r, 1 s, 1 t, 1 u, 2 v
samt bilda häraf namnen på
1) En halfö på Amerikas kust.
2) En sjö i Ryssland.
3) En ö vid Amerikas kust. .
4) En stad i Ostindien.
5) Ett baf vid Asiens kust.
6) En stad i Ryssland.
Begynnelsebokstfifverna bilda namnet på
en af Europas hufvudstäder.
––»-H––
Prenumeration a Barnens Tidning
fortfar.
tryckt ho» A. L. Nor
• Boktryckeri-Aktiebolag. 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
