Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£tfy
fsfUbsfilicå
på bit gamla hemmet.
(Med plansch.)
8n afiReDiGPicR på gamfa Hemmet
tXnnu. en gång jag Ilasta tuff,
0cR ée’n om affa goDa minnen
oPå »aRta öfuta Dötten tiff.
Sti* vate ^uD jot aff Den g fåDje
JCan. Dät i Hemmet mig ReteDt,
fFöt affa tiRa, goDa gåj’vot
JCan unDet åten Dät mtg gett.
9TLen j’ot De tunga öl unDet åj’uen,
(9, <^uD, jag vtff ocR tacRa Dig,
‘løg. jfct ett evigt Rem i Rimfen
9HeD Dem Du vefat jostta mig.
oPå Påt Det Hemmet PjufTigt ttäDa
3*01 RfieR ocR Rjåtta, nät jag gat
(9Ctt fämna Remme t, don» ^ag äfftRat
<£UR, |’tån De j&tdta CatnDomsåt!
9S. S.
”Jag är för ung” har många med
Jere-mia svarat, då Herren velat använda
honom uti sin tjänst. Men säg icke: »jag är
för ung», utan säg: »jag är ej för liten vara
litet ljus, som om Jesus vittnar uti hem
och hus». Herren behöfver tjänande,
ödmjuka barnasinnen, villiga barnahänder och
glada bamaröster för att vinna de äldre på
barnavägen.
Gud (aga mig vid handen”
å bad en
tolf-årig liten gosse
sin moder, då
hon satt vid [-hansbädd,väntande-]
{+hansbädd,vän-
tande+} h varje
stund att
Herren skulle
hämta hem hennes
son. Han hade
tagit ett sista farväl af syskon och
kamrater, hvilka alla lämnat rummet. Nu satt
modren ensam kvar vid hans bädd, då det
plötsligen tycktes stå för honom, att äfven
hon inom kort ej längre skulle vara i stånd
att följa honom.
dB ed Gud taga min hand», sade han,
men det var icke af fruktan eller af rädsla
för hvad som komma skulle, ty Josef hade
sedan flera månader tillbaka lärt känna
Herren Jesus, såsom sin Frälsare, och
hvi-lade lugn i vissheten, att han genom döden
skulle föra honom hem till sig.
»Bed Gud taga mig vid handen lo Huru
tryggt det kännes att hafva sin hand
omsluten af Guds hand. Har du känt detta,
unge vän, eller har du kanske aldrig bedt
Gud taga dig vid handen, kanske icke ens
känt behof af att på detta sätt blifva förd
framåt? Huru skall det då gå, när du
kommer till dödens dal — ty förr eller
senare skall äfven du komma därhän — och
ingen, icke ens din egen moder skall längre
kunna följa dig? Skall du då nödgas gå
ensam; skall du då icke hafva någon, som
tager dig vid handen? Har du icke under
ditt lif förut lärt känna Jesus, så skall han
då vara främmande för dig, men har du,
likt Josef, förut mottagit honom såsom
din Frälsare och lämnat dig åt honom, så
står han då redo att på sina armar bära
dig igenom den möika dödsdalen, hvars
skuggor försvinna för ljuset af hans närvaro.
Döden blir då för dig, liksom för Josef,
endast porten eller ingången till de härliga
boningar, som Jesus beredt de sina i
Fadershuset därofvan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
