Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“pro£asf tJänshap.
^BV^rofnst vänskap är en
gåfva, som kan
mcd-föra icke endast glädje
I och lycka pä jorden, utan
äfven andlig välsignelse för
både tid och evighet.
Af brist på verkliga
vänner blifva vi lätt inbundna till
vårt väsen och komina in i den
farliga vanan att sluta oss inom
oss själfva ocli för andra dölja det,
som ligger oss mest i tankarne.
i icke i barndomen och ungdomen
vinna vänner, kunna vi gä miste om mycken
välsignelse. Vi behöfva nämligen tidigt
vänja oss vid att med vänner dela såväl
det, som gläder oss, som det, som gör oss
oro och bekymmer. Härigenom öfva vi oss
uti att naturligt, öppet och sanningsenligt
umgås med våra medmänniskor och kunna
blifva mången till hjälp och glädje på samma
gång vi själfva undfå detsamma.
Må vi därföre göra oss vänner med dem,
som vi förstå kunna vara oss till verklig
hjälp, men komma ihåg, att livad som gör
vänskapen värderik är ömsesidig trofasthet.
Den sanna vänskapen består iéke i
svärmisk hängifvenhet och granna ord. Ett
ordspråk säger: »i nöden pröfvas vännen»,
och detta är sant, emedan nöden
uppenbarar bevekelsegrunden för vänskapen.
Många klaga öfver sina vänners trolöshet
och att dessa lämnat dem just då de varit
mest i behof utaf dem. Det går lätt att
klaga öfver andras trolöshet, men trögt att
erkänna sin egen. Unga vänner, hvad vi
så, det få vi ock uppskära!
»Låsom oss älska icke med ord eller
med tungan, utan i gärning och sanning.»
Rygga ej tillbaka att* försaka egen fördel
eller att själf ställa dig i skuggan, när det
gäller att hjälpa en vän eller skolkamrat.
Om du själf är en trofast vän, då är du
mera för honom, när det ieke synes, än när
det synes, och du är då mera rädd om hans
ära, än om din egen.
Vänskapen är en naturlig gåfva och kan
finnas utan att Guds kärlek blifvit utgjuten
i hjärtat; men den far oändligt mycket
högre värde, om båda vännerna lärt att
känna Gud i hans kärlek. Sådana vänner
voro David och Jonatan.
Af berättelsen i 1 Sam. bok finna vi
hvilken trofast och osjälfvisk kärlek, som
rådde mellan dem. Äfven när deras
vänskap sattes på de hårdaste prof står det, att
Jonatan älskade David »såsom sitt eget lif»,
och att han sökte att skydda och hjälpa
sin vän, när denne var i fara. Jonatan
visade med handling sanningen af sina ord:
»jag vill göra för dig allt hvad ditt hjärta
önskar», och han gick härvid så långt, att
han med glädje tycktes afstå konungatronen
för sin vän.
Detta kunde han göra, emedan hans
hjärta var böjdt för Gud, och Gud hade
Utsett David till sin smorde.
David å sin sida bemötte Jonatan med
uppriktighet, aktning och kärlek, och
tycktes aldrig glömma att hans upphöjelse skulle
ske på vännens bekostnad. Genom den
skulle han nämligen beröfva Jonatan den
plats, som genom arfsriitt tillkom honom.
De båda ynglingarne styrkte hvarandras
händer uti Gud, både när de fingo gråta
och glädjas tillssimmans.
Jonatans kärlek var »stsirkare än döden»,
men det var icke blott en stark utan äfven
en öm kärlek, ty den »sökte icke sitt»,
»af-undades icke» och »upphörde aldrig». David
i sin kärlek »förhäfde sig icke», »uppblåstes
icke» och »skickade sig icke ohöfviskt».
(1 Kor. 13: ■», 5).
Skulle vi åter igen vara satta i sådana
förhållanden, att vi icke hafva tillfälle vinna
några vänner, så kunna vi vara alldeles
visssi om att Gud har sina särskilda
kärleksfulla planer härmed. Må vi framför allt
komma ihåg, att Jesus själf vill vara vår
vän framför alla andra vänner, och att
ingen såsom han är värd vårt odelade
förtroende. Hör huru han själf säger: »Eder
har jag kallat vänner •. Skola vi icke då
först och främst söka att få blifva Jesu
verkliga vänner? Vänner till honom, som
genom sin död för oss bevisat sanningen af
sina ord: »Ingen har större kärlek än att
han låter sitt lif för sina vänner».
Till sina vänner säger han, den
»Trofaste»: »Var trofast intill döden, skall jag
gifva dig lifvets krona.» g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
