Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan Fredrik ännu var helt späd.
Enligt Sydstaternas dåvarande lagar voro bar- I
nen till en slafvinna samme herres egen- ,
dom som deras moder, äfven om fadern
var en fri man; Fred var sålunda fodd till
slaf, och hvad detta innebar af lidande,
orättvisa och omänsklig behandling, fick
den stackars lille gossen snart erfara.
Han skildes tidigt ifrån sin moder och
uppfostrades hos mormodern, där han snart
upptäckte, att så väl mormodern själf som
alla de små barnen omkring henne tillhörde
en viss hemlighetsfull person, kallad »gamle
herrn». Till denne skulle de ock alla foras
lx>rt, så snart de hunnit blifva stora nog
att kunna användas till arbete.
Då Fred, såsom han vanligen kallades,
var omkring sju år gammal, kom
befallning att mormodern skulle föra honom till
husl»ondens farm. Det var en skön
sommarmorgon då resan företogs, och fram mot
aftonen uppnåddes målet för deras färd,
»gamle herms» farm. Framkommen till
gården, befann sig gossen midt ibland en
grupp barn af alla storlekar och färger,
svarta, bruna, kopparfårgade och några få
nästan hvita. Såsom nykomling blef han
föremål för ett särskildt intresse, och sedan
han en stund visat prof på sin förmåga att
spela allehanda vilda spratt, inbjödo de
honom att deltaga i deras lekar, hvilket han
naturligtvis med tacksamhet gjorde.
Han blef först anförtrodd i en sia fk
vinnas vård, hvilken, utom det att hon var
öfvermåttan sträng emot barnen, nära nog
svälte dem. Sedermera fick han börja att
arbeta på egendomen, och hans] göromål
blef att köra hem korna på kvällen, hålla
stora gården ren samt uträtta småärenden
åt sin fru, Lukretia Auld, hans herres,
Tomas Aulds, hustru. Men otillräckligheten
af både föda och kläder var en svår
pröf-ning för honom. Under den hetaste
sommaren så väl som under den kallaste
vintern fick han gå nästan naken. Den enda
beklädnad han bar — en liten grof
blån-garnsskjorta, som knappt räckte till knäna
— bytte han om en gång i veckan. Om
dagen kunde han skydda sig för kylan
genom att hålla sig på den soliga sidan af
huset eller, i blåsigt väder, i hörnet vid
köksspiseln.
Men värre var att hålla sig varm under
natten. Han sof vanligen i en liten skrubb
utan ens en filt att skyla sig med. När det
var mycket kallt, kröp han ibland in i en
af de säckar, i hvilka säden fördes till
kvarnen. På sina fötter hade han ofta djupa,
blödande frostsår. Stackars liten pilt! Och
dock var detta endast begynnelsen af de
lidanden, som väntade honom såsom slaf!
En dag, då han kände sig mer än
vanligt olycklig, underrättade honom hans fru
om, att han skulle skickas till Baltimore
för att stanna hos mr Hugo Auld, hennes
svåger. Till gossens stora förtjusning
anträddes resan några dagar senare. Hans
nye herre och fru emottogo honom vänligt
och sade honom, att hans sysselsättning nu
skulle blifva att taga vård om deras lille
son Tomas. Fru Hugo Auld var en
eod-hjärtad dam, som ofta gick på bönemöten
och flitigt läste bibeln. Hennes man var
däremot helt olika. Han frågade hvarken
efter Gud eller hans ord och lämnade Fred
helt och hållet åt sin frus ledning.
Då Fred hörde sin fru läsa högt ur
bibeln väcktes hans lust att själf få lära
läsa, och fruns godhet ingaf honom mod
att bedja henne undervisa honom häri. Hon
samtyckte villigt, och inom en otroligt kort
tid hade han lärt sig alfabetet och kunde
börja stafva. Hans matmor var nästan lika
stolt öfver hans framsteg, som om han varit
hennes eget barn, och i tanke att hennes
man skulle blifva lika glad däröfver,
berättade hon det för honom. Herr Auld blef
emellertid allt annat än belåten och för ’
bjöd henne gifva gossen vidare
undervisning, sägande att det i första rummet var
olagligt samt därjämte riskabelt; »ty», sade
han, »om man gifver en neger en tum,
skall han taga en aln. Kunskap fördärfvar
den bäste neger. Om man lär en sådan
att liisa i bibeln, skall det för all tid göra
honom oduglig till slaf.»
Såsom en lydig hustru upphörde fru
Auld med sin undervisning, men den lille
slafgossen fortfor att på egen hand söka
lära sig läsa, ehuru detta naturligtvis
hädanefter måste ske i största hemlighet. O,
huru lyckliga han fann de hvita gossame,
hvilka alla fingo lära sig läsa och af hvilka
de flesta regelbundet bevistade någon skola.
Själf gick han med en bok i fickan och
passade på hvarje tillfälle, då han möjligtvis
kunde begära någon upplysning eller erhålla
någon hjälp vid sitt själfstudium. Hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
