- Project Runeberg -  Barnens tidning. Utgifven af Evangeliska fosterlandsstiftelsen / Årg. 38 (1895) /
175

(1858-1899) With: Lina Sandell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledig stund han fick, begagnade han för
att läsa.

Vid tretton års ålder blef Fred af en
hvit pastor, vid namn Hansson, visad till
Gud och uppmanad att söka sin själs
frälsning. Pastor Hansson sade, att den, som
genom Jesus kommer till Gud, finner en
fader, en hjälpare i all nöd och en
beskyddare i alla faror. Den unge Fred stannade
för dessa ord och rådförde sig med en
gud-fruktig slaf vid namn Karl Lawson om
hvad han hade hört. Denne bekräftade allt
hvad pastorn sagt och uppmanade
ytterligare den unge kamraten att vända sig till
Gud, söka sina synders förlåtelse i Jesu
blod och kasta alla sina bekymmer på
Herren. Han tog honom med sig på
bönemöten och sparade ingen möda, då det gällde
att söka föra honom till tro på Kristus,
hos hvilken han själf funnit glädje och frid
i sitt tunga och plågsamma lif.

Herren välsignade ock den gudfruktige
slafvens bemödanden, och han hade inom
kort glädjen ett se sin unge kamrat lämna
sitt hjärta åt Jesus. Fred hade sålunda
lärt känna den, för hvilken han kunde
framlägga alla sina bekymmer och svårigherer,
och bland hans böneämnen blef äfven det,
att Gud af sin stora nåd och i sin tid skulle
förlossa honom ur slafvcriet. Fred började
nu så ung han var att predika vid
negrernas sammankomster och befanns hafva
blif-vit begåfvad med en ovanlig förmåga att
uttrycka sina tankar och känslor.

År 1833 fordrade hans laglige ägare,
herr Tomas Auld, honom tillbaka såsom
sin slaf. Fred var då IG år och hade
under sju år åtnjutit mycken godhet och
frihet hos dennes broder, herr Hugo Auld.
Men en svårare tid började nu. Den
stackars unge slafven fick ånyo erfara hungerns
kval och därjämte utstå hård och grym
behandling. Hela hans inre sjöd af harm
öf-ver den oriittvisa, som vederfors icke
allenast honom själf utan iifven hans
kamrater, och han kunde till slut icke tiga utan
vågade att inför sin husbonde försvara både
dem och sig emot de falska anklagelser och
ogrundade klagomål, som af samvetslösa
pådrifvare gjordes emot dem.

Herr Tomas blef utom sig af raseri
öf-ver en dylik fräckhet, som han benämnde
det. Han förklarade att vistelsen i
Baltimore hade menligt inverkat på Fred och

att den motspänstige unge mannen skulle
lämnas bort för »att brytas», såsom det
kallas på slafspråket. I närheten bodde en
man vid namn Edward Cowey, som var
bekant för sin skicklighet »att bryta» unga
negrer, och till denne man blef Fred
Douglas d. 1 jan. 1834 öfverlämnad.

Han sattes genast till handtlangare på
fälten, en lägre grad af slaftjänst än han
någonsin förut innehaft.

Han hade varit i sitt nya hem endast
tre dagar, då han blef underkastad den
råaste tuktan. Under Coweys tunga slafpiska
blödde han ymnigt och fick sår på sin rygg
så breda som ett lillfinger. Såren efter
denna gissling läktes icke på flere veckor,
ty de refvos alltjämt upp af den grofva
väfven i hans klädnad.

Douglas måste stanna ett år hos Cowey
och blef under det första halfåret piskad
med käppar eller läderremmar hvarje vecka.
Värkande ben och en sårig rygg voro hans
ständiga följeslagare. Något svår att tygla
i början, bekänner den stackars mannen,
»lyckades mr Cowey att bryta mig — till
kropp, själ och ande. Min naturliga
spänstighet försvann; min vetgirighet tynade af,
min lust för läsning aftog; slafveriets mörka
natt slöt sig omkring mig, och af en
människa hade blifvit ett djur» ... .

En af de varmaste dagarne i augusti
månad 1834 arbetade Douglas ute på åkern.
Vid tre-tiden på eftermiddagen, då solen
spred sina brännande strålar och icke en
fläkt rörde sig, föll Douglas vanmäktig till
marken med en känsla, som om jorden
sammanstörtat öfver honom. Hela arbetet
af-stannade. Detta var nämligen så fördeladt,
att hvar och en hade att utföra en särskild
del däraf, och när en upphörde att arbeta,
afstannade följaktligen hela arbetet.

När Cowey hemma i sitt hus hörde att
arbetet afstannat, kom han ned för att fråga
efter orsaken. Han hörde då, att Fred
blifvit sjuk. Cowey gick till honom och
frågade honom, hur det stod till, hvarefter han
gaf honom en spark och befallde honom att
stiga upp. Fred gjorde ett försök att-resa
sig, men föll tillbaka. »Brvtaren» gaf
negern ännu cn hård spark samt befallde
honom åter att resa sig. Fred försökte göra
det, men vacklade åter och föll.

Under det han låg där hjälplös, tog den
obarmhärtige mannen ett spö och gaf ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:51:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/btefs/1895/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free