Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JW ^Douglas.
(Forts, och slut från N:r 22.)
Han lick tillträde, men sedan herr Tomas |
lyssnat till hvad han hade att meddela,
befallde han honom med vred uppsyn att
genast återvända. Fred gjorde som han
blif-vit bcfald och hann fram till Coweys
plantage på sondagen, på hvilken dag »brytaren»
icke tog mycken notis om honom.
Före dagbräckningen följande morgon
erhöll Fred befallning att rykta hästame.
Sedan han slutat detta och skulle gå upp
på höskullen, fattades han plötsligt i benet
och kastades till marken af Cowey, som
försökte att slå en snara om hans ben,
innan han skulle kunna resa sig. Detta
lyckades doek ej, ty inom ett ögonblick hade
slafvens starka hand tag om tyrannens strupe
och lian kastades till marken. Cowey föll
såsom träffad af blixten och låg darrande
i livar lem. »Ämnar du göra motstånd,
din lymmel?» röt han. Douglas svarade
höfligt: »Ja, min herre», under det han
stadigt såg sin vedersakare i ögonen, färdig
att parera det slag, som han väntade att
hans svar skulle framkalla.
Cowey ropade allt hvad han förmådde
på sin kusin Hugo. Hittills hade Fred
endast uppträdt till sitt försvar, men nu blef
han nödsakad att äfven gå anfallsvis till
väga. När kusinen närmade sig honom,
gaf han denne ett slag, som alldeles
afväp-nadc honom och kom honom att, tjutande
af smärta, draga sig tillbaka. Cowey
frågade ännu en gång, om Douglas ämnade
fortfara med sitt motstånd. »Ja», svarade
han, »jag ämnar göra motstånd, komma
hvad som komma må. Jag har under det
senaste halfåret blifvit behandlad som ett
djur, och jag ämnar icke uthärda det längre.»
Den uppretade tyrannen hade nu
lyckats resa sig, han skakade slafven och
försökte släpa honom bort till en vedhög
utanför stalldörren. Han ämnade just anfalla
negern med veden, då denne, i detsamma
han lutade sig ned för att taga ett vedträ,
grep honom i kragen och kastade honom
raklång på den allt annat än rena
ladugårdsbacken.
Det uppstod en envigeskamp, bvarefter
Cowey lämnade slafven, sägande: »Gå nu
till ditt arbete». Under det därpå följande
halfår, som Fred stannade hos Cowey, gjorde
denne aldrig mer något försök att röra
honom. Denna strid blef vändpunkten i Fred
Douglas’ lif såsom slaf. Den återuppväckte
hans känsla af mannakraft. Den
återkallade till lif hans tillintetgjorda aktning för
sig själf och ingaf honom själflortroenda på
samma gång som ett nytt beslut att försöke
blifva fri.
Juldagen 1834 var Douglas tjänstetid
slut och nyårsdagen lämnade han denne
sin tyrann. Hans gamle herre, herr Hugo
Auld i Baltimore, legde honom nu till
arbete på sitt skeppsvarf, och här blef han
snart så skicklig, att han erhöll den högsta
lön, som gafs för sådant arbete. Han hade
dock sjulf ingen laglig rätt till hvad han
förtjänade, utan hans lön så väl som hans
person var hans husbondes egendom.
Douglas väntade nu beständigt efter ett
tillfälle att fly. Friheten att själf bestämma
öfver sin arbetstid förlorade han genom att
bevista ett möte, som hölls omkring tolf
mil från staden, och för hvars skull han
var borta från lördags kväll till måndag.
Herr Hugo sade till honom i sarkastisk ton,
att han icke längre behöfde bekymra sig med
att skaffa sig arbete; han skulle nog skaffa
honom tillräckligt sådant. Denna hotelse
med allt hvad den innebar kom Fred att
besluta genast taga till flykten, och den 3
september 1838 sade han farväl till staden
Baltimore och till slafveriet, hvilket allt
ifrån hans späda barndom utgjort hans Jjfs
pina. Skyddad ^f nattens mörker och
springande så fort han förmåddéj lyckades han
uppnå de norra staterna, där slafveriet då
hunnit blifva afskafladt. , *
I Newyork fann han vnrmbjärtade
vänner. Ej långt därefter firade han bröllop
med en fri negrinna från Baltimore. De
lefde lyckliga tillsammans till hennes död,
livarefter han ingick nytt äktenskap med en
hvit kvinna, hans nu efterlämnade änka.
Fred Douglas började efter sin frihet sin
offentliga bana såsom predikant, hvarjämte
han flitigt deltog i offentliga möten, där
antislafveri och andra frågor till negrernas
bästa afhandlades. Han kallades till
medlem och agent för det amerikanska
antislaf-verisällskapet och började därmed sitt stora
korståg emot slafveriet. År 1845 besökte
han England, där han inför stora människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
