Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inställsamhet och tillgjordhet betraktat, hvad som
verkligen var mildhet och hjärtats godhet. — —
I början gick allt bra. Kamrern var lycklig,
unga frun var lycklig, och syster Amalia var lycklig
öfver deras lycka.
Men kamrern var lyckligast. Unga frun visade
sig inte alls vara bortkommen i uppfyllandet af en
hustrus plikter, och vaktmästarna i verket logo i
mjugg, då de på förmiddagarna buro in
porterbuteljen i hans rum. Det var en helt annan känsla
i kroppen nu, än då man var ungkarl, tyckte
kamrern, som njöt af kärlekens korta eftersommar.
Men medan den äktenskapliga sällheten ännu
blomstrade, började det att gå bakåt med den
husliga.
Unga frun var understundom ganska nyckfull,
och de milda ögonen kunde skjuta rätt hvassa
blixtar. Hon låg länge om morgnarna, drack kaffe
på sängen och hade redan ett par gånger örfilat
upp pigan.
Det var inte längre den med all sin mildhet
raska och hurtiga sjuksköterskan, som klockan sju
på morgonen kom in till kamrern och hvars röst
lät som musik i hans öron, då hon frågade honom,
hur han sofvit i natt. Hon var väl mycket bekväm
af sig, tänkte syster Amalia, som började finna,
att marken vacklade under hennes fötter. Men
pigan sade rent ut, att hon var lat som en ko och
behandlade kamrern som en trasa.
Men kamrern bara smålog och var lycklig som
en ung Gud. Han visste nog han, hur det var fatt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
