Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här sutto vi och pratade helt vänskapligt med
hvarandra. Jag talade om mitt aflägsna hemland,
och hon hörde på mig med den förvåning, som
sydländingar alltid lägga i dagen, då de höra talas
om Norden. Det är, som om man berättade sagor
för barn, och det förefaller nästan en själf, som
talade man om ett fjärran sagoland. — —
»Ha ni erfarit, hur nyckfullt hafvet är under
storm? Där komma vågorna rullande på jämna
afstånd från hvarandra, alla lika långa och tunga,
lyfta ljudlöst och liksom i förbigående upp fartyget
på sina breda ryggar och försvinna i lä. Men så
reser sig plötsligt därute i fjärran en våg, som
icke är lik de andra. Hon växer och växer, slukar
upp de små, som villigt foga sig i att bli en del
af hennes storhet, och med en bred, glänsande rygg
efter sig och en hel afgrund nedanför kammen
rullar hon fram öfver hafvet som en lavin.
»Det var just en sådan storvåg, som kom.
Ångbåten gjorde en våldsam krängning och —
kratsch! där lågo vi bägge två på däcket. Jag
befann mig liggande öfver min reskamrat, som jag
instinktlikt omfamnade, fattad af en fruktansvärd
rädsla att nästa ögonblick slungas öfver bord.
»Så reste vi oss upp, sågo litet förläget på
hvarandra och skrattade rätt hjärtligt åt vårt
äfventyr.
»Som stolarna visat sig vara opålitliga, slogo
vi oss ner på en soffa i lä. Det var möjligt, att
jag kunnat sätta mig på något längre afstånd ifrån
henne, men — vågen hade ju förenat oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
