Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag räknade icke kaptenens vändningar. Jag
var i en fullkomlig yrsel. Den vackra flickan, de
allt längre och eldigare kyssarna, hennes andedräkt,
som ljummade upp luften kring mitt ansikte för att
ögonblicket därefter sopas bort af den svala blåsten
— och till på köpet en skrattlust, som höll på att
kväfva oss, så snart det där svarta ansiktet med
de mer och mer rynkade ögonbrynen vändes
emot oss.
»Slutligen förlorade kaptenen tålamodet och
lämnade däcket, slående igen dörren efter sig.
»Nu brast det löst. Vi skrattade så att tårarna
runno öfver våra kinder.
»Men med ens blefvo vi allvarsamma.
»Det skälmska, det pikanta, som kastat en
lekfull slöja öfver det hela var borta. Munterheten
hade försvunnit med kaptenens breda rygg, men
passionen återstod, eggad genom det band, vi nyss
måste lägga på densamma; passionen hos tvenne
unga människor, af hvilka den ena väl knappast
förstod annat, än hvad det heta sydländska blodet
förestafvade henne.
»Jag vet icke, hur länge vi sutto där. Ingen
sade ett ord, ehuru våra läppar icke voro orörliga.
Ingen af oss gjorde en rörelse, ehuru det brände
som en lava i våra ådror — våra? Ah, jag kände
hvarje hennes pulsslag, hvarje andedrag, som höjde
det unga bröstet och kom det att gunga i kapp
mod vågorna.
»Då ... då — plötsligt började jag erfara en
besynnerlig känsla. Det var, som skulle jag kväfvas.
Jag kände, hur jag bleknade, hur hela min kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
