Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef slapp och musklerna förvandlades till svampar,
hur all min nyss så högt uppdrifna lifskraft vek
sig som en tennbit och lämnade rum för en matt
yrsel, medan det föreföll, som om hela mitt inre
höll på att byta om platser.
»En stund stretade jag emot. Jag uppbjöd
all min viljekraft, jag försökte betvinga mig med
skrämsel, föreställde mig så lifligt jag kunde, att
jag skulle dö i samma stund som ... Men allt
var förgäfves ...
»Jag blef sjösjuk.
»Lyckligtvis förstod den unga flickan, hur det
var fatt. Hon bad mig genast gå ner och lägga
mig, och berättelsens hjälte gjorde en bedröflig
sortie från akterdäcket, påskyndad af en högst
obehaglig känsla ... Nå, det skulle bara ha fattats!
I hennes, hjältinnans, närvaro!
»Å, hvad jag var sjuk, där jag låg ensam i
min rymliga tvåpersonshytt, och hvad jag led!
Jag var färdig att gråta af harm och raseri. Att
aldrig i hela sitt lif ha haft känning af den
fördömda sjösjukan och att så få den just nu, vid
detta tillfälle, detta underbara tillfälle, då det
regnade rosor för mina ögon.
»Och till på köpet min rival, den lättsinniga
spanska skurken, för hvilken den skönaste poesi
i världen icke uppvägde några minuters handling
— hade jag icke sett det på hans otäcka käkar?
— att lämna honom ensam på valplatsen!
»Å, mina vänner, jag led grymt!
»Det var också, som om en sten fallit från mitt
bröst, då jag efter en stund hörde någon knacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
