Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magda skrattade och kände stor lust att leka
med. Hon var trött på att åka ensam och
längtade efter att någon bekant skulle komma.
I detsamma kom en ung dam farande och slog
sig med en duns ner bredvid henne på bänken.
Hon sparkade med skridskorna i isen, upphörde
plötsligt och satte sig att stormtitta på sin granne.
Magda kände henne icke, men tyckte att hon
såg snäll och bra ut. Om hon skulle bedja henne!
»Vill ni åka ett slag med mig?» frågade hon
blygt.
Den främmande unga damen svarade icke,
men hennes ögon vidgade sig.
Magda fortsatte:
»Vill ni det? Det är så tråkigt att åka
ensam!»
Den andra ryckte till, som om hon först nu
hört frågan. En liflig rodnad färgade hennes
kinder och hon sänkte hufvudet, som om hon
utkämpat en strid med sig själf.
Därefter nickade hon med ett beslutsamt uttryck,
och grep hastigt Magdas händer, hvarpå bägge åkte
i väg, förtroligt lutade intill hvarandra som tvenne
goda väninnor.
Magda tyckte, att hon aldrig åkt så bra
tillsammans med någon. Den unga damen visade sig
vara en förträfflig skridskoåkerska. Hennes skär
voro jämna och kraftiga och hon ägde i sin åkning
denna lugna säkerhet, som inger medåkaren
förtroende.
Efter en stund sade Magda också:
»Hvad det var roligt! Ni åker så bra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
