Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Örnen!» skrek han till tjädern, »rädda dig», och tjädern
sänkte sig hastigt, men just som han dök ner i en gran fattades
Bubbelemuck av ett par starka klor, och uppåt bar det i
svindlande fart.
»Så fick jag flyga högt till slut», tänkte Bubbelemuck, »men
så är det också slut med mig.»
Örnen flög till sitt rede högt upp på guldbergets topp och så
satte han Bubbelemuck på kanten av boet framför örnhonan
som låg på ägg.
»Här har du så länge», sade han till honan, »kommer snart
med mera.» Och så seglade han ut på nytt.
Örnhonan såg med sina skarpa, gula ögon på Bubbelemuck.
»Vad är du för en?» frågade hon tvärt.
»Bara trollet Bubbelemuck», svarade han. Han kände sig så
ensam och liten, där han stod på boets kant med den vassa
näbben och de skarpa ögonen tätt inpå sig.
»Bubbelemuck», väste örnhonan och blicken blev ännu
skarpare. »Då är du det trollet, som varnar kräken inne i skogen
och lurar oss på bytet. Varför gör du så?»
Bubbelemuck höll sig stadigt fast i riskvistarna och såg
örnhonan rakt in i de gula, grymma ögonen.
»De är mina vänner», sa han, »sina vänner måste man skydda.»
Örnen reste sig upp, slog med de stora vingarna och sträckte
huvudet med den krökta näbben alldeles inpå Bubbelemuck.
»Äta upp dig vill jag inte», sa hon, »ty trollkött kan jag ej
lida, men jag kan slita sönder dig i små smulor till straff för
din förmätenhet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
