Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när Bubbelemuck inte rörde sig, utan fortfarande såg
henne stint i ögonen, lade hon sig ner i boet igen.
»Jag skänker dig livet på ett villkor», sade örnhonan, »och det
är, att du gör mig samma vakttjänst, som du gjort kräken i
skogen. Det kan vara bra att ha en pålitlig vaktare vid boet, när
det lyster mig pröva mina vingar.»
»Den tjänsten gör jag gärna», sa Bubbelemuck.
Redan dagen därpå låg fyra nakna skrikande örnungar i
redet och en besvärlig tid började för de båda föräldrarna,
när de skulle hålla dem med mat.
Ett par gånger lyckades Bubbelemuck puffa ner tillbaka i boet
en unge, som kravlat sig upp på kanten, och en gång gav han
föräldrarna en varningssignal, då en ormvråk nalkades. Sen
dess hade de gamla örnarna stort förtroende för honom, men
ungarna högg efter honom med sina vassa, glupande näbbar,
bara han kom i närheten. Han trivdes inte heller i boets
närhet, emedan blodiga rester av dödade djur lågo där och
förpestade luften.
Annars fann han det härligt att bo så där högt uppe nära
molnen, och han började snart ströva omkring på berget och göra
sig hemmastadd. Han måste också söka sig bär och rötter
till mat, ty köttet, som örnhonan bjöd honom på, kunde han
ej äta.
Vid ett av sina strövtåg kom han till en kal bergvägg, och där
såg han som gyllene ådror insprängda i berget. Han grep genast
sin hacka och började hugga och samlade de små gyllne
kornen i sin väska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
