Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu berättade de en nyhet för honom. Det hade kommit
en ny sorts underliga djur i skogen. De gick upprätt på
bakfötterna, och de fällde ungträd och byggde något, som såg ut
som en stor spetsig myrstack.
Och Nalle hade berättat, att senare på hösten brukade det
flyga gnistor ur såna där stackar och ibland kunde det hända,
att hela skogen fattade eld. Vad skulle det bli av dem alla,
om hela skogen brann upp?
Bubbelemuck sprang in till Trollmor och berättade för henne
om de där nya underliga djuren, och gumman runkade på
huvudet och såg bekymrad ut. »De kallas människor, de där
djuren»; sa hon, »och de är slugare än alla andra djur, nästan lika
kloka som troll. Man kan säga, att de är mitt emellan djur och
troll. Men obegripligt vårdslösa är de, så det gäller att ha
ögon och öron öppna, Bubbelemuck, om vi ska kunna rädda
skogen från brand. Vi litar på dig, för både gubben och jag är så
skröpliga nu för tiden, att vi ingenting kan göra.»
Det var höst nu i skogen och duktigt kallt. Bubbelemuck
vaktade vid milan både dag och natt, och snart lärde han känna
de båda kolarnas vanor. Den ene av dem, den skäggige, han
var pålitlig. När han vakade, var ingen fara å färde, men när
den andre skulle vakta, hände det ofta, att han somnade in.
Bubbelemuck hade mycket svårt att få honom vaken ibland, när
gnistor började stiga från milan. Han lyckades vanligen till
slut genom att kittla honom i örat eller näsborrarna med
ett grässtrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
