Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan skröt kolaren med, att han alltid var vaken, när fara
var å färde. Inte anade han, att han hade en, som väckte honom.
Och dagarna gick, och det blev kallare i skogen.
Bubbelemuck fick allt mer att passa på, för de där människodjuren
satte ut snaror i skogen. En gång var han själv nära att fastna
i en, och flera av sina fågelvänner lyckades han blott med stor
möda befria. Han började längta allt mer efter sina vingar;
särskilt de stjärnklara nätterna, när han satt och såg upp till
stjärnorna, grep längtan honom starkt. »Tre gånger tretti
solvarv», hade féen sagt; nog hade väl den tiden gått, men ännu
kändes det ej som om några vingar höll på att växa under
huden, och trollmor var inte på länge än färdig med de vingar
hon lovat honom.
Ibland kom Nalle lunkande om kvällarna för att hålla honom
sällskap. Det kändes så skönt att få krypa in i Nalles varma,
mjuka päls, nu när det var så kallt.
En kväll, när Bubbelemuck och Nalle satt tillsammans och
vaktade som vanligt, sa Nalle: »Hör du, Bubbelemuck, nu går
jag i ide snart, och då kan du gärna komma med. Du kan inte
tro vad det är skönt att krypa i ide, när vintern kommer!»
»Jag måste vakta här», sa Bubbelemuck, »annars börjar
kanske skogen brinna.»
»Men blir du inte sömnig?» sa björnen.
»Jo, särskilt när jag sitter så här varmt och skönt hos dig»,
sa Bubbelemuck, »då får jag sådan lust att sova. Men i dag
går det rakt inte an att somna, för den skäggige är borta i natt,
och den andre ligger där inne i sin håla och sover.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
