Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minsta prinsessans äppelträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så nickade hon så vänligt och klättrade upp för stegen
och var försvunnen.
»Kom ihåg, att du aldrig mer släpper in främmande männi-
skor i trädgården», sa de stora prinsarna. »De kan ju stjäla vår
frukt.»
»Det var en snäll gumma», sa lilla-prinsessan. Hon kände
sig så glad igen, för tänk om hennes äpplen verkligen skulle
växa nu och bli mogna!
Och äpplena på hennes träd började växa från den dagen och
de fick en så vacker gul färg. Så glänsande gula blev de, men
lika hårda som förut, alldeles stenhårda kändes de.
De kanske blir mjuka så småningom, tänkte lilla-prinsessan.
Och dagarna gick och allt större och mera glänsande blev
äpplena, men alltjämt lika hårda.
Den lilla prinsessan började bli modlös. Inte kunde man bjuda
på sådana äpplen! Inte ville hennes bröder och systrar bita
i dem! De kändes ju inte som äpplen, det var som om de vore
av sten. Men kanske de blev bättre, om man stekte dem och
hade duktigt med socker på, tänkte lilla prinsessan.
En vacker dag sa kungen, att han ville gå bort till fruktträd-
gården och se om frukten var vacker. Och så bjöd han drott-
ningen armen, och de tågade i väg med alla prinsarna och
prinsessorna efter i en lång rad.
Alla var de så ivriga att få visa sina träd och få beröm för
sin frukt. Bara minsta prinsessan gick tyst och höll drottnin-
gen i hand utan att säga något. Till sist sa kungen till
henne:
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
