Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minsta prinsessans äppelträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå men var har du dina träd, min stumpa, nu ska vi se på
dem?»
»Jag har bara ett, och det är just ingenting att se på», sa
lilla prinsessan.
»Har du bara ett?» sa kungen och såg mycket förvånad ut.
»Ja, vi glömde ju bort henne, när vi delade», sa den äldste prin-
sen och såg litet förlägen ut, »men hon är så liten, så hon bryr
sig inte så mycket om vad hon får.»
»Nu går vi allesammans och ser på lillans träd», sa kungen.
Och så gick de alla bort till den lilla vrån bakom lusthuset.
Där stod prinsessans träd och lyste, fullt av gyllne, blanka
äpplen.
Kungen gav till ett rop av förvåning, och alla de andra stod
häpna och stirrade.
Men minsta prinsessan gömde huvudet i drottningens klän-
ning. Hon var så ledsen över sina äpplen, att hon inte kunde
låta bli att gråta. Tänk, om de nu hade varit mjuka och goda
att äta, så hon fått bjuda allesammans!
Kungen kände på äpplena, och så sa han till äldsta prinsen:
»Gå genast efter kungl. överhovjuveleraren!»
Och kungl. överhovjuveleraren kom med andan i halsen, all-
deles yrvaken, för han hade så litet att göra nu för tiden.
Och han kände på prinsessans äpplen och vände dem och knac-
kade på dem, och så sa han:
»Det är rena, rama, pura guldet alltsammans!»
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
