Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes gördel, alla de hundrade små önskeringarna, klingade
i takt med hennes steg. Huvudet höll hon litet sänkt och den
strålande blicken var riktad mot ett mål långt i fjärran.
När hon kom till det lilla skogvaktarebostället mitt i skogen,
hejdade hon sina steg. Utanför det öppna, murgrönskransade
fönstret stod ett litet rosenträd i knopp. Lyckans fé böjde sig
över det lilla trädet och kysste lätt dess krona. Sedan ilade hon
vidare, som för att ta igen den förlorade tiden. Snart hade
ljusstrimman dragit förbi, och skogen stod tyst och mörk som
förut.
Nej, inte alldeles som förut, ty det lilla rosenträdet hade
plötsligt slagit ut i full blom. Stora, röda, doftande rosor hade
spruckit ut på var kvist, och några av de vita fjärilarna fladd-
rade kvar bland rosorna.
Ett minne till hade lyckans fé lämnat. En av de små önske-
ringarna hade lossnat ur hennes bälte och låg nu och blänkte på
marken under det doftande rosenträdet.
Efter en stund kom en ung flicka skogsstigen fram. Hon gick
också hastigt, och hon såg sig om ibland, som om hon vore rädd
att ej få vara ensam. När hon kom fram till det lilla rosenträ-
det, stannade hon, och när hon sänkte huvudet, fastnade hennes
blick på den blänkande silverringen. Hon tog upp den och satte
den på sitt finger.
»Vems ring kan det väl vara?» sade hon undrande. »Se, den
passar mig ju alldeles.»
Sedan blev hon länge stående och betraktade det lilla rosen-
trädet, och hennes ögon fylldes med tårar.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
