Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du lyckliga, lyckliga lilla rosenträd», sade hon. »Du får
stå här och blomma tätt utanför hans fönster. Var dag kom-
mer han att fröjdas över dina rosor och inandas deras doft. Ack,
att jag kunde få byta med dig!»
När hon sagt så, hände något förunderligt. Hon kände hur
hon gled in i det lilla rosenträdet och blev ett med det, och hon
såg sig själv stå bredvid med skrämda förvirrade ögon, alldeles
stilla och hjälplös. Jag drömmer, tänkte hon, för hur skulle hon
kunna veta, att den lilla ringen hon nyss satt på sitt finger var
en önskering och att hon nu fått sin önskan uppfylld.
Den här drömmen vill jag gärna drömma till slut, tänkte hon,
och njöt av att vagga sina doftande rosor för den svala afton-
vinden. Flickan, som nyss varit hon, hade sjunkit ner på gräs-
mattan och satt med slutna ögon, som om hon sov. Och så gick
tiden i drömmande ro, tills hundskall hördes genom skogen. Det
var den unge skogvaktaren som kom hem.
Kommer han redan, tänkte flickan förfärad, jag måste skynda
mig härifrån, men nu var hon ju ett rosenträd och kunde inte
lyfta sin fot från marken.
Hunden sprang fram till den sovande flickan på marken. Sen
gnällde han och drog sig baklänges med svansen mellan benen,
ty han kände, att allt ej var som det skulle vara.
Men skogvaktaren skyndade fram och tog flickan i händerna
och lyfte upp henne.
»Är du här, Malin?» frågade han, »varför är du här? Är
det ej sant, att du nästa månad ska stå brud med Jörgen
krämare?»
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
