Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad rosorna dofta starkt i kväll! Det blir nog svårt att
skiljas från mitt lilla rosenträd», tänkte Bengt, strax innan han
slumrade in.
Då flöt en ny våg av rosendoft in genom fönstret, och en flicka
genomskinlig som månstrålarna gled in. Hon satte sig på
Bengts sängkant.
»Bengt», viskade hon, »Bengt, lova mig att jag får följa med
dig, din stav vill jag bli om dagen, och om natten skall jag sitta
vid din sida och viska ljuva drömmar i ditt öra. Det lilla rosen-
trädet vill bli din vandringsstav, Bengt, glöm inte det!»
Bengt räckte i sömnen båda händerna mot flickan: »Stanna
hos mig», bad han, »gå aldrig ifrån mig!»
»Lovar du att ta rosenträdet till vandringsstav! sade flickan.
»Ja, ja, allt vad du vill, lovar jag», sade Bengt.
»Glöm inte vad du lovat», sade flickan och drog sig sakta mot
fönstret.
»Stanna», ropade Bengt och satte sig upp, och vaknade.
Han tyckte sig se en dimgestalt försvinna i månljuset vid
fönstret. »En så underlig dröm», tänkte han, »rosendoften
måtte ha bedövat mig.»
Tidigt nästa morgon packade Bengt sin ränsel för att vandra
iväg. Jag borde ha en stav, tänkte han och såg sig omkring som
för att välja en lämplig ungstam, och i detsamma mindes han
sin dröm. Han såg på det lilla rosenträdet. En så rakvuxen
stam det hade! Men aldrig skulle han nännas skära av det lilla
trädet, som blommade så rikt. Han gick närmare för att ännu
en gång inandas dess doft. Då såg han till sin häpnad, att alla
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
