Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du kommer väl snart igen?» sade hon och log mot honom.
»Alltid bär väl vägen tillbaka någon gång», sade Bengt.
När Bengt gått, kallade flickan på dränggossen.
»Var gjorde du av den gamla käppen?» frågade hon.
»Den slängde jag i ån, så att den har nog seglat lång väg
nu», sade han.
»Det var rätt», sade flickan förnöjd.
Men den lilla staven hade inte seglat långt. Den hade
hejdats av några grenar i vattnet och låg alldeles nära
stranden.
»Vad det känns skönt med det kalla friska vattnet», tänkte
staven, »det är som om jag fick nytt liv. Jag var ju nära att
försmäkta av torka.»
Och så började hon undra var Bengt nu vandrade. »Det är
en underlig dröm det här», tänkte hon, »en lång, underlig dröm,
skall jag då aldrig vakna ur den?»
Men så kom hon att tänka på, att om hon vaknade, så måste
hon gifta sig med Jörgen krämare. »Ack nej, må drömmen vara
länge än», tänkte hon, »men för mig på nytt till Bengt, kära
dröm, låt mig på nytt få bli hans vandringsstav!»
En dag kom ett par unga flickor ner till vattnet för att bada.
De språkade muntert med varandra, medan de klädde av sig
vid stranden.
»Ack, den som hade en önskering», sade den ena.
»En önskering, vad är det?» frågade den andra.
»Vet du inte det?» sade den första. »Om man har en önske-
ring på fingret, så går alla ens önskningar i uppfyllelse.»
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
