Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur ser en önskering ut?» frågade den första.
»Av silver är den, och. liten och tunn», svarade den andra,
»men det är mycket sällan en människa finner en önskering,
säger min mormor, det händer knappt en gång på hundra år.»
Den lilla staven låg och lyssnade till flickornas prat, och
plötsligt gick det upp för henne hur det hängde ihop med hen-
nes långa, underliga dröm. Hon mindes den lilla silverringen,
som hon hittat på mossan och satt på sitt finger, och hon mindes
också plötsligt sin dåraktiga önskan. Då var det ju ingen dröm
detta, hon var verkligen förvandlad till en stackars liten bort-
kastad stav, som skulle ligga här vid stranden och dö till ingen
nytta.
Men så vaknade hos henne längtan att ännu en gång få se
Bengt. Kanske skall han sakna mig till sist och börja söka ef-
ter mig, tänkte hon, ännu en gång skulle jag vilja bli hans stav
eller få blomstra för honom i hans täppa. Och hon drack ivrigt
in det friska vattnet och kände hur livet började svälla på nytt
inom henne.
Men Bengt gick dyster i hågen vägen fram. Han kände sig ’
så ensam. »Kanske saknar jag den vackra gästgivaredottern»,
tänkte han, »det går väl över så småningom». Men han blev
allt mer sorgsen till mods. Förr hade han drömt så ljuvligt
om nätterna och vaknat med lyckligt sinne. Nu sov han så
tungt, och han vaknade med en gnagande längtan, han visste
inte efter vad.
Ett par gånger kom han att tänka på att staven inte kändes
på samma sätt att hålla i som förr. Men den såg alldeles lika
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
