Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Äntligen är du hos mig igen», sade Bengt i drömmen, där
han låg med huvudet i hennes knä.
»Hör nu på vad jag säger dig, Bengt», sade flickan och böjde
sig över honom, »du måste minnas detta, när du vaknar. Malin
har en liten silverring på vänstra handen. Den skall du dra
av och trä på spetsen av din vandringsstav, så går allt väl.
Din lilla vandringsstav vill ha en doppsko av silver. Kom ihåg
de orden, Bengt.»
Tre gånger upprepade flickan dessa ord. Sedan kysste hon
Bengt på pannan. »Vakna nu», sade hon.
Och Bengt satte sig förvirrad upp och såg hur solen röd och
stor steg upp bakom skogstopparna.
»Vad var det för ord jag drömde?» sade han, »din lilla van-
dringsstav vill ha en doppsko av silver?» Och han skakade på
huvudet.
I dag får jag se Malin, tänkte han sedan och skyndade vidare
på skogsstigen.
Skuggorna föll långa i aftonsolen, när Bengt stod utanför
Malins föräldrars stuga. De båda gamla satt utanför på bän-
ken. Så grå och böjda de blivit, tänkte Bengt.
»Kan jag få träffa Malin?» frågade han.
»Vad vill du Malin?» frågade fadern och spände ögonen i
Bengt.
»Jag vill ha henne till brud», sade Bengt.
»Malin duger ej till hustru», sade den gamle. »Hon kan var-
ken koka eller väva. Men kan du väcka henne ur hennes dvala,
så må du gärna ta henne.»
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
