Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lilla rosenträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så reste han sig och gick med mörk min in i huset.
»Var finns Malin?» frågade Bengt modern, som satt med hän-
derna i skötet och tårarna rinnande utefter kinderna.
»Malin är borta vid rosenhäcken», svarade hon och reste sig
upp. »Hon sitter helst där. Du må veta Bengt, att hon varken
talar eller svarar utan är som sovande. Och hennes händer, som
förut var så flinka, duger knappt till något. Med möda har
jag lärt henne spinna, och det gör hon hela dagarna, utom när
hon sitter vid rosenträden och drömmer. Men vacker är hon,
vackrare än någonsin.»
Bengt följde med Malins mor in i trädgården, och där såg
han Malin vid rosenhäcken.
Hennes mörka ögon strålade, och den röda munnen log och
färgen på hennes mjuka kinder var som de skäraste rosenblad,
men blicken var långt borta som i drömmar.
»Malin!» ropade Bengt och tog hennes händer.
Då skälvde hon till ett ögonblick men sjönk genast i sin dvala
igen, och hennes ögon sågo oförstående på honom.
Bengt såg ned på hennes vita händer och upptäckte den lilla
silverringen. Och mitt i hans sorg och rådlöshet dök minnet av
drömmen upp.
Han drog ringen av Malins finger och försökte tränga den
på vandringsstaven.
Malins mor betraktade honom förvånad.
»Vad gör du Bengt?» frågade hon.
»Min lilla vandringsstav vill ha en doppsko av silver», mum-
lade Bengt, medan han trängde på ringen.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
