Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade bönfallit och hotat, rasat och lockat. Men det var
alltsammans förspild möda. Mulan var lika döf för alla slags
besvärjelser. Hon lunkade belåtet framåt, då och då
nafsande af ett tistelstånd vid vägkanten, så nära och dock så
långt från den unge mannen, som knogade efter henne i
sitt anletes svett. Och Larned låg sina dryga tjugu mil
längre bort.
Ett rödt skimmer lifvade upp slättens enformiga grå.
Solklotet glödde nere vid horisonten. Fyra mil längre bort
glimmade ännu de matta ljusen i Larned. Den enda fläcken
på det vackra landskapet var åsnan — som befann sig
ungefär midt emellan fästningen och den ömfotade unge mannen,
som nu följt efter henne i åtskilliga timmars tid och hvars
ögon buro ett olycksbådande uttryck.
Bom! Det var fortets kanon, som förkunnade
soluppgången. Åsnan kastade hufvudet tillbaka, viftade med öronen
och stämde opp en jubelsång, ett triumferande skriande som
trängde genom märg och ben.
Pang! Det var Wills gevär. Mulåsnan föll pladask.
Hon hade begått det ödesdigra misstaget att jubilera öfver
sin egen bofaktighet. Aldrig mer skulle hon komma att sätta
sin ryttares lif på spel.
Det hade varit en vandring om trettiofem mil, och
hvarje kota i Wills kropp värkte. Hans skott allarmerade
garnisonen, men förklaringen låg nära till hands, och sedan han
lämnat fram depescherna, gick han och lade sig.
Under dagens lopp återvände general Hazen under eskort
från Fort Harker med depescher till Sheridan, och Will
erbjöd sig att föra öfver dem. Man bjöd honom en af
garnisonens åsnor, men han betackade sig för att åter sätta lif
och lemmar på spel för ett dylikt kreaturs skull. En god
häst utvaldes, och färden gjordes utan något som hälst
äf-ventyr.
General Sheridan väcktes i daggryningen för att taga
emot späjarens rapport, och han berömde Will i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
