Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten manöver, hvarpå det icke fanns minsta häntydan i
rollen, och medan publiken fann skämtet ytterst nöjsamt,
uppskattades det icke alls af direktören eller de medspelande.
Will utsågs att göra den vårdslöse indiandräparen
föreställningar. Men Vilde Bill svarade lugnt, att han »inte gjort
någon något illa», och fortsatte med sitt oskyldiga tidsfördrif.
Man tog då sin tillflykt till strängare mått och steg.
Det sades honom, att han antingen fick sluta upp med att
skjuta på indianerna, sedan de redan voro döda, eller och
finge han lämna truppen. Detta var just hvad Vilde Bill
hoppats på, och när ridån gick upp för nästa föreställning,
sågs han sitta nere bland publiken, för första gången
njutande af pjesen alltsedan han haft befattning därmed.
Will hyste mycken medkänsla för sin forne
»medspelare» men han hade en plikt att fylla och försökte ärligt
öf-vertala den uppstudsige aktören att återvända till truppen.
Men alla öfvertalningsförsök strandade, så att kontraktet
upp-häfdes och Vilde Bill återvände till sina älskade prärier.
Nästa säsong flyttade Will sin familj till Rochester och
bildade ett eget teatersällskap. Men det var alltför mycken
förkonstling och onatur förenad med lifvet på scenen, för
att det skulle passa den, som varit van vid den kärfva
verkligheten, och för att en smula råda bot på detta, förenade
han med sitt sällskap en trupp verkliga indianer. Säsongen
1875 — 76 inleddes på det mest lysande sätt; sällskapet
spelade för öfverfulla hus, och det ekonomiska resultatet blef
utmärkt godt.
En afton i april, då säsongen närmade sig sitt slut,
räckte man honom ett telegram, just som han skulle till att
träda in på scenen. Det var från hans hustru och kallade
honom till Rochester, till sin ende sons, Kit Carsons
sjukläger. Han rådgjorde med sin direktör, och man gjorde upp,
att han skulle taga sig ledigt efter första akten, så att han
skulle hinna med tåget.
Första akten var svår att spela till slut, men publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
