Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anade föga, att skådespelarens hjärta snördes samman af
fruktan och ångest. Han hann med tåget, och direktören,
John Burke, som äfven var en rutinerad skådespelare,
öfver-tog hans roll.
Det var en tung och dyster färd till Rochester, uppfylld
af de sorgligaste aningar, mellan hvilka trängde sig fram
hågkomsterna af hvarje händelse i denna lilla varelses lif, som
nu hotades af döden.
Kit var ett vackert barn, med markerade anletsdrag och
lockigt hår. Hans mor klädde honom alltid i de finaste dräkter,
och ett band zigenare, som icke kunnat motstå dessa
förenade lockelser, hade sommaren förut röfvat bort honom.
Men Kit var en späjares son, och hans ögon voro skarpa.
Han gaf akt på den stig, som zigenarbandet följde, smög
sig från dem vid första tillfälle och återkom lyckligt hem.
Och i det han kom tultande in i den snyftande
familjekretsen, ropade han: — Jag tom tillbata igen, mamma — inte dåta!
Och trots sin ängslan måste Will småle vid minnet af
den säsong, då hans lille son regelbundet besökte teatern.
Den lille mannen föcstod, att det viktigaste med en
teaterföreställning — ur direktörens synpunkt sedt — var fullt hus.
Han satt och gaf akt på med den största spänning hur
bän-karne småningom besattes, och i samma stund som ridån
gick upp och fadern visade sig på scenen, satte han sina
små hopkrökta händer för munnen och ropade från sin loge:
— Mycket folk i afton, pappa! — Publiken lärde sig vänta
på och finna nöje uti detta lilla förspel mellan far och son.
Sedan han gjort undan sin plikt, satte sig Kit åter ned och
gick helt och hållet upp i hvad han såg och hörde på scenen.
När Will anlände till Rochester, fann han sin son ännu
vid lif, men läkekonsten förmådde ingenting mera. Han
förtärdes af en brinnande feber, men han var ännu vid medvetande,
och de små armarna lyftes gladt för att lindas kring faderns
hals. Så låg han hela den följande dagen och in emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
