- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
235

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skull, och vi njöto i fulla drag af den första dagens färd
på tjugufem mil. När vi blickade omkring oss på de vilda
och för oss hittills okända naturscenerierna, medan läger
slogs för natten, förde Will sällskapets damer fram till ett
träd och sade:

— Ni äro de första hvita kvinnor, hvilkas fötter
trampat denna mark. Skären edra namn här, och låtom oss fira
tilldragelsen!

Efter en skön natts hvila och en riklig frukost anträdde
vi ånyo vid allra bästa lynne färden, och snart hade vi
hunnit långt in i bärgstrakten..

Den som aldrig sett dessa egendomliga formationer, är
knappast i stånd att göra sig ett begrepp om dem. Å ömse
sidor, så långt ögat kunde nå, sträckte sig kullarnes
oändliga våglinier likt dyningar på oceanen, och på dem spirar
ingen växtlighet utom buffelgräs, malört och kaktus, med
frodig blom, men taggig.

Den följande dagen färdades jag till häst jämte Will
och några andra mfedlemmar af sällskapet, öfver en oaflåtlig
följd af kullar och dalar; vi redo uppför en sluttning och
nedför dess motsatta sida endast för att mötas af en ny
kulle. Vi som redo höllo oss en smula före sällskapet i
vagnarna.

Från toppen af en kulle mönstrade Will landskapet med
sin fältkikare, hvarvid han anmärkte, att en rådjursflock gått
samma väg som vi och att vi skulle få färskt vildt till
middagen. Han bad oss rida ned i dalgången och vänta där,
så att vi ej skulle skrämma de skygga djuren, medan han
själf fortsatte ett stycke uppför nästa kulle och stannade så
att han skulle kunna taga godt sikte på det första, som
komme inom håll. En ung hind kom snart hoppande, och
Will höjde geväret mot skuldran. Men till vår stora
öfver-raskning sänkte han det genast åter i stället för att skjuta.
Ännu en hind skuttade förbi, innan han sköt, och när det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free