Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla djuret föll, redo vi fram till Will och började skämta och
göra narr utaf honom. En af herrarne sade:
— Man har svårt att tro, att man är i sällskap med
Amerikas styfvaste mästerskytt, när man ser honom låta två
rådjur springa förbi, innan han skjuter något.
Men Will svarade ej ett ord på allt vårt skämt och
gyckel, och i det jag drog mig till minnes historien jag hört
i min barndom om hans nervositet, då han skulle fälla sitt
första villebråd, undrade jag, om det var möjligt att han
efter så många år fått ännu en dylik attack. Rådjuret
lämnades åt proviantmästaren, och så redo vi vidare.
— Will, hur var det egentligen fatt med dig nyss?
frågade jag honom, då vi befunno oss på tu man hand. —
Hvarför sköt du inte det där första rådjuret? Fick du ett
nytt anfall af nervositet, som du en gång hade som ung pojke?
Han red vidare under några ögonblick utan att svara
och gjorde mig därpå motfrågan:
— Har du någonsin sett in i ett rådjurs ögon? — När
jag svarade nej, fortfor han:
— Hvar och en har sin svaga punkt — för mig är det
rådjursögon. Jag vill inte du skall säga någonting därom
till dina vänner, ty de skulle skratta än värre än nyss, men
faktum är, att jag ännu aldrig varit i stånd att skjuta ett
rådjur, om det sett mig in i ögonen. Med en buffel, en björn
eller en indian är det helt annorlunda. Men ett rådjur har
ögon som ett förtroendefullt barn, milda, ömma och
tillitsfulla. Man skall ha ett hjärta af sten för att kunna skjuta
ett rådjur, om man mött den blicken. Det första, som kom
sättande utför backen, tittade rakt på mig, jag lät det springa
förbi och såg ej på det andra, förrän jag var säker på, att
jag ej mer kunde möta dess blick.
Han tycktes smått generad öfver sin ömsinthet, men
för mig var detta en af de många små episoder, som
uppenbarade en sida af hans natur, den det vilda prärielifvet
ej förmått fördärfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
