Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läffler, L. Fr. Bidrag till tolkningen av Tune-stenens runinskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. FR. LÄFFLER. TUNE-STENENS RUNINSKRIFT. 3
samlade följeslagare , med samlad flock (om överfall i annans
hus, land). Dessa båda huvudbetydelser synas så olika, att Richthofen är
tveksam, om icke här två olika ord föreligga. En granskning av ordets
härledning skall emellertid visa, att båda betydelserna mycket väl låta
förena sig.
Jag förmodar, att ordets stam är sijan-, förgerm . sejon-. Denna sub-
stantivstam liksom adjektivstammen sejo- förmodar jag vara bildad av
pronominalstammen se med j-avledning. Pronominalstammen se- växlar
med so , samt med svo-, sve-, svě-, etc. (se A. Erdmann, Ueber die Heimat
und den Namen der Angeln, s. 98), ock har betydelsen egen , lat. suus. En
j-avledning av stamformen sve- fins på germansk botten i folknamnet
Svíar, Svear, Taciti Sviones, urgerm. svæja-(n-), egen (den egna), varom
se Noreen, Urgerm . judl. § 9, II: 11. (I fslav. fins j-avledning av en
tredje stamform: svoju, egen. ) På samma sätt har man på germansk
botten b-avledning av båda stamformerna se ock svē- i germ. sibjô (av
*se-bh-
ja, fno. sifjar) och Svē-bo- i folknamnet Svaber, egentl. » die
eigenen, die dem eigenen Verbande angehörigen» (A. Erdmann,
a. a. s. 97) . Man kan för åskådlighets skull uppställa likheten : sve-
jo-(n-) :
svē-
jo-(n-) sve-b-(
jō) : svē-bo-. Stamformen se- fins på germansk botten,
utom i det reflexiva pronomenet sik. även i fsv. seliker (ock siliker), firis .
selik, selk. Det befinnes alltså, att de båda germanska språkgrenar, som
ha bibehållit det enkla se såsom första led i en sammansättning, också
äro de, som hava bevarat den med j avledda stamformen se-,
Det urgerm. adjektivet *sija≈ har således, efter min mening, ursprung-
ligen betytt egen, liksom dess substantiverade svaga form , det
ffris. sia (av sijan ), den egne (jfr Suiones, » de egne » ) . Ur denna
grundbetydelse egen , den egne ha nu utvecklat sig:
– de egna
1 ) betydelsen besläktad : släktingar jfr samma
betydelseövergång i de rotbesläktade orden germ. sibjo (fno. sifjar) samt
fslav. svoją , vertraut , verwandt werden , svatu, m. Verwandter ,
Zend qaêta, angehörig , qaĉtu, f. Angehörigkeit , Verwandtschaft ,
m. Verwandter (se Fick, Vergl. Wb. I, 838, där qaĉ sätts = svaja) ; i
ffris. ha de egna , släktingarna närmare bestämts som ättlingar ;
3
2) betydelserna kamrat, följeslagare , en mycket nära liggande
betydelseövergång . En krigarhövding med »de egna» är ju hövdingen
med sitt följe. Denna betydelseövergång träffas i ffris. sia i dess betydelse
2 (se åvan). I folknamnen Svear ock Svaber föreligger ju nästan alldeles
samma betydelseutveckling : kamrat eller följeslagare > landsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
