Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läffler, L. Fr. Bidrag till tolkningen av Tune-stenens runinskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 TUNE-STENENS RUNINSKRIFT.
L. FR. LÄFFLER.
Av det åvanstående ock av satssammanhanget framgår nu, att Tune-
stenens sijoster betyder: de mäst eller närmast besläktade.
Den sista satsen av Tune-stenens inskrift - den sats, som innehåller
ordet sijoster översättes av Bugge sålunda : »de nærmest beslæg-
tede af Arvingerne delte Arven » .
Därom yttrar Bugge : » Udtrykket ’ de nærmest beslægtede af Ar-
vingerne’ er . ikke at forstaa om Døtrene alene. Hvorvidt det tillige
omfatter Døtrene, vover jeg ikke at bestemme. Men efter Adskillelsen
mellem Udtrykkene ’ tre Døtre (mærkede ¹ ) Stenen ’ og ’de nærmest be-
slægtede af Arvingerne delte Arven’ synes det mig at ligge nærmest at
antage, at Døtrene ikke er medindbefattede i Arvingerne » (Norges Ind-
skr., s. 36).
För min del skulle jag vilja starkare än Bugge framhålla, att dött-
rarna ej kunna antagas vara innefattade i nämda uttryck, som jag därför vill
översätta: »de närmast besläktade av de manliga arvingarna
delade arvet».
Ett sådant allmänt hållet uttryck som det, att »de närmast be-
släktade arvingarna delade arvet » synes nämligen knappast vara
att vänta här. Detta är ju det normala förhållandet vid varje arv ; ock
man synes icke hava behövt göra sig besvär att inhugga en så litet upp-
lysande sats i sten.
Här måste något av särskild vikt vara avsett med detta sluttillägg.
Detta förmodar jag vara att angiva, att i detta fall den äldre
rättssedvänjan , som uteslöt döttrarna från arv, följdes. Detta åter
förutsätter, att vid denna tid det nya arvsskicket, som tillät döttrarna arva,
börjat göra sig gällande, men ej ännu utträngt det äldre, att sålunda vid
denna tid ett övergångsstadium i fråga om arvsrätten inträtt. Hade
vid denna tid endast män haft rätt att ärva, skulle tillägget varit överflödigt.
Har jag rätt i den förmodan, jag nu framställt, fogar det sig så egen-
domligt, att K. von Amiras uppfattning av Tune-stenens inskrift såsom ett
bevis därpå, att kvinnan, förut utesluten från arvsrätt, vid denna tid fått
sin ställning i detta hänseende bättrad (jfr Bugge, a. a. s. 36, K. von Amira
i Pauls Grundriss d. germ. Philol. II, 2 , s. 140), fortfarande eger giltighet,
oaktat den hithörande delen av inskriften numer, efter Bugges nya tolk-
ning (ock åvanstående anmärkningar), måste översättas på ett helt an-
nat sätt än förut. (Den äldre tolkningen huvudsakligen Lyngbys —,
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
