Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brate, E. Själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 ERIK BRATE. SJÄL.
Förklaringen av väkslingen är enligt min mening helt enkel, ordet
’själ’ är ett lånord i vårt språk, ock dess olika jestalter bero på ordets
fårm på olika tider i lånjivarnes, de tyska och engelska misjonärernas språk.
Själen var naturligtvis ett huvudföremål för misjonspredikan och dess be-
teckning måste övergå från misjonärernas språk till hedningarnes, så snart
misjonärerna använde sitt modersmåls beteckning därför. Att de nu hava
jort det, kann hava berott på gammal vana äller snarare på att de icke
ansågo något av hednaspråkets ord fullt uttrycka, vad de ville uttrycka
med sitt modersmåls ord för själ’.
Om isl. sāla anmärker Vigfusson : The word is certainly Teutonic,
but hardly Scandinavian, and was probably adopted from the Saxon with
the introduction of Christianity ; it is therefore only used in a religious
and ecclesiastical sense ; it first occurs in Hallfred ; it never occurs in
heathen poems.
Riktigheten av detta antagande synes icke kunna bestridas, och där-
av följer med nödvändighet samma antagande för de fornsvenska får-
merna, blått att deras hemland i första rummet är Tyskland, i andra
England.
Vårt lands omvändelsehistoria ar utförligt behandlad av H. Reuter-
dahl, Svenska kyrkans histora I. Enligt dennes framställning kom Ans-
garius till Sverige omkring år 830. Till omkring 981 predikade uteslu-
tande tyska misjonärer i Sverige, Gautbert 837, Ardgarius 844, Ansgarius
andra resa ej långt före 854, följeslagaren Erimbert stannade kvar, därjämte
corbeimunkarne Frederik, Adalgeir, Adaldag, Ansfrid, en dansk Rimbert,
år 868 sändes fem misjonärer till norden, förmodligen några till Sverige
Luithar, Adalbert, Rikdag, Henrik, Adalbold, 884 sändes till norden corbei-
munken Solatius, uttryckligen till Sverige 886 corbeimunkarne Herman och
Meinhard, något före 936 Unne. Jag har anfört namnen för att visa, huru-
som antalet tjända predikanter redan under detta äldre sjede icke är obe-
tydligt och åtsjilliga torde väl ock hava värkat, om vilka vi intet veta.
Detta är den fornsaksiska dikten Heliands tid, vilken uppstått mellan
822 och 840, från dess fårm av ordet själ’ scola, siola, siole (Paul, Beitr.
VI, 86) hava vi att utgå. På denna måste typerna 4. ia ock 5. iu återgå.
Fårmen med ia är tydligen den ejäntliga motsvarigheten till det främmande
ordet. Detta visas dels jenom dess talrikare förekåmst, Gotland 50 gg.,
ock utom Gotland 28 gg. , då typen med iu förekåmmer i allo 6 gg. Dels
framgår det av att denna fårm i literaturens språk blivit allena härskande
för så vitt ordböckerna upplysa, fsv. sial, sial. Att denna typ är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
