Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brate, E. Själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BRATE. SJÄL. II
övervägande på Gotland, beror på de gotländska runinskrifternas sena
avfattningstid (C. Säve, Gutniska urkunder s. XXXIII) ock är således jäm-
stält med det uteslutande bruket av fsv. sial, siæl.
Om uttalet av typen sial synes mig L. 1684, B. 912 lämna den upp-
lysningen, att i varit konsonantiskt, vilket måste antagas vara en fsv. ut-
veckling av den lågtyska vokalen. I denna inskrift tecknas konsonantiskt
i med runan h ; fallen äro biphum biðium, shal sial ock shallum sialum.
Teckningen i B. 912 har visserligen snallum, men n står tydligen för h.
Inskriften finnes icke vidare i behåll. Den sålunda vunna upplysningen
innebär ju blått ett antagligen förliterart datum för det ertjända sakför-
hållandet i fsv., vilket omvänt styrker riktigheten av att uppfatta h som ¿.
Till utvecklingen av o i fsv. seola till a i fsv . sial kan jag icke upp-
visa något samtida motstycke, ock det kann vara fråga, om sådant finnes.
Visserligen anför Söderwall, Om främmande ords behandling i fornsvenskan
s. 13 i Lunds universitets årsskrift III åtsjilliga fall, som kunna vara pa-
raläller, såsom fsv. lektari, 1. lektorium, fsv. provaster, 1. præpositus, bör
vara propositus, fsv. malmar, 1. marmor, fsv. ankari, 1. ancora, men dessa
utvecklingar torde till största delen varit undanjorda i de germanska språk,
jenom vilka orden inkåmmit i fsv.
Förhållandet mellan fsv. seola och runinskrifternas sial tänker jag mig
så, att ordet upptagits i vårt språk under den äldre omvändelsetiden, ock
så fortlevat till de runinskrifters tid, i vilka ordet förekåmmer, ty ingen
av dessa runinskrifter kann vara så gammal, att de med dem samtida tyska
misjonärerna begangnat farmen scola.
Typen 5 med iu äller dess ersättningstecken blir svårförklarlig just
därijenom, att de inskrifter, i vilka den förekåmmer, icke kunna antagas
vara samtida med bruket av fs. seola, vilket den ju ännu närmare åter-
jiver, än typen sial gör. I avseende på typens uttal visar L. 1656, som
jämte siol har steinlauk, let, lekia, stein, pena, mopiR, att första vokalen
varit i och den andra o; måhända tyder L. 1660 sihol därjämte på två-
stavighet ; uttalet har alltså möjligen varit siol. Denna typ är synnerligen
sällsynt. De tre östgötska inskrifterna, i vilka den förekåmmer, visa så
mycket släkttycke i utstyrsel, att man i betraktande av även denna över-
ensstämmelse synes kunna antaga dem härstamma från samma mästare ;
i avseende på fårmens förekåmst jälla de då som ett fall.
Den förklaring av dessa båda typer, som ligger närmast till hands,
är kannsje också den riktiga. Fs. seola upptogs i språket som tvåstavigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
