Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundgren, M. Bidrag till svensk namnforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. LUNDGREN. BIDRAG TILL SVENSK NAMNFORSKNING. 17
sprungligen har slutat på u. På så sätt erhåller man en tillfredsställande
förklaring på den vokal, som träffas i de ofvan anförda formerna Orustæ,
Horoster. Denna kan bero på u-omljud liksom o uti fem. rost (biform
till rast) i ÖGL.
2. Andra namn med likartad växling af vokal.
I några andra grupper af namn förekommer jämväl växling af vokal
med och utan i-omljud. Jag behandlar först dem, som synas innehålla ett adj.
Till dem höra namnen på -lander, lænder. Från fno. och isl. känner
jag blott ändelsen -lendr (Erlendr), men i fsv. växla former med och
utan omljud. Ex. äro å ena sidan Erlendus SD. I, 461 ( 1272) m. m.,
Karolus Erlandsson SD. III , 169, å den andra Arlandus SD. I, 528
( 1278), Erlanus SD. III , 98 (1312), Gullanus SD. III , 655 (
jfr fty. Godo-
land) ; se ock Sv. Landsm. X. 6. 54, där jag behandlat några ortnamn,
som synas innehålla hithörande personnamn. I fda. råder samma förhål-
lande som i fsv. Hos Nielsen anföres såväl Erlendus som Erland ; dess-
utom upptager han Gerlandus (
jfr fty. Gerland). -lænder är tydligen
att fatta som ett adj., identiskt med slutleden i isl. víðlendr o . d .; -lander
kan vara en biform därtill, beroende på svagare tonvikt (se Noreen, Altisl.
Gramm. § 64 och 65 anm. ), men kan ock bero på direkt sammansättning
med subst. land. På sistnämnda sätt synas de talrika fty. personnamnen
på -land, -lant vara bildade.
På samma sätt som æ i fæster kan man förklara den omljudda vo-
kalen i slutleden af fsv. Munnbygh SD . III, 91 ( 1312) . . Namnet torde
vara att sammanställa med fno. Bywger DN. VII , 721 , Swenunger Biughs-
son I, 569. Ett *Biugher ingår kanske i fsv. ortn. Byuxsta Vestm. Fornm.
Årsskr. III , 61. Det enkla namnet är antagligen förkortning af en sam-
mansättning, hvars slutled utgjorts af ett adj., isl. biúgr, böjd, krokig ;
jfr niðrbiugt (nef) Rigsm. Munnbygh har väl ursprungligen betecknat en
person med »böjd» (sned ?) mun ; jfr munnliótr, -stórr, víðr.
Ett adj., som , huru det än må härledas, afgjordt har form af i-
(eller ia-)stam, är isl. kærr, fsv. kær, kär. Det bör således ej förvåna,
om man i namn träffar en biform till detta ord med vok. a (jfr adj . mærr
och mar i fsv. och fda. namn) . Först må här uppvisas, att kær verk-
ligen förekommer som led i personnamn. Som begynnelseled ingår ordet
i Kærmund (Niels Kærmundhsson DD. III, 207 ( 1474), väl ock i ett
*Kær(v)ald (i_ortn. Kæralshöghe SRP. n. 1676). Hit hör sannolikt ock
Ceriberin Reichen. Nekrol.; jämte detta förekommer s. st. äfven Karebern.
Mansnamnet Kærer förekommer både i fsv . och fda.: Niclis Keerison
Uppsalastudier. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
