Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockhoff, O. Konung Harald och Heming. Försök i jämförande sagoforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 KONUNG HARALD OCH HEMING .
O. KLOCKHOFF.
mycket hemma i denna dikt som i Arngríms synir. Af detta antagande
följer, att i GA, v. 5 , uttrycket á Upplondum är en senare förändring, be-
tingad af den lydelse, som v. 10 erhållit. Andra dylika stereotypa verser
i GA äro v. 7, där det talas om skeppets utrustning, och v. 12, 13 , där
framkomsten skildras¹.
Hem . p. låter Harald flera gånger besöka Aslak, innan han kunde
förmå denne att hemkalla sin son. Denna del af sagan har utan tvifvel
blifvit i senare tid utvidgad, och jag anser den redaktion, som möter oss
i GA och norska visan för den ursprungligare. I den förra heter det
V. 17, 18 :
Tað var reysti Haraldur kongur
heim í garðin fór
úti sjálvur Áslakur
fyri honum stóð.
Statt væl heilur, min Aslakur,
og so tin yngsti arvi o. s. v.
och i den senare, B, v. 9—11 :
Og deð var Aslak kongin,
han genge seg ned til strand,
og deð var Harald kongin,
han styrde si snekkje i land.
Deð var Harald kongin
han styrde si snekkje i land :
Du gamle mann pá vollen geng,
du seje meg dit rette namn !
Eg skal seja deg mit rette namn
tikje du deo noken mon’e:
Aslak kongi sá heiter eg,
Heming min yngste son’e.
I Bugges uppteckning finnes här en lucka. Äfven i A saknas detta motiv.
Anledningen till Haralds besök var ej fullständigt obekant för Aslak.
Hem. p. låter denne på förhand känna till Haralds afsigt. Ty det är
utan tvifvel därför, som berättelsen inflickats om Hemings uppfostran på
ett aflägset ställe. Aslak ville hafva honom ur vägen, då konungen
skulle komma. Därför svarar också Aslak på Haralds fråga efter sonen,
att han ej visste, om han var lefvande eller död. Därmed lät emellertid
¹ GA, v. 7 , bör jämföras med t. ex. Risin af Leittrabergi, v. 121 , Arngríms synir, v.
65; GA, v. 12, 13, med Arngríms synir, v. 23, 24 och 69, 70. Till GA, v. 13, finnes en
variant, i hvilken i st. f. tólv brynjaðir af hans monnum ¦ undir hans hvörji hand läses :
sló hann sínar tjaldbúðir | so skamt frá sjóvarstrond. Äfven dessa linier återfinnas nästan
ordagrant i en annan fær. visa, näml. Ragnarlikkja, v. 20 (Sjurð. Kv. s. 132).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
