Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadstein, Elis, Alfer ock älvor. En språkligt-mytologisk undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 E. WADSTEIN. ALFER OCK ÄLVOR.
liksom svanen är vit (jfr även mlat. albanellus »avis auguralis species » ³).
Även andra jur sattes i samband med alferna. Så trodde man, att alferna
hade särsjilda husjur6, 49 Stundom menar man sig ha sett, huru havsfrun
vallar snövita kreatur vid stränderna64 , ock i en fålkvisa låvar en älva
att sjänka bårt tålv vita oksar64b; en elbstier omtalas på flere håll 481, 49 ,
isl. har ett alfr »bos masculus » (EGILSSONS lex.) . Förklaringen till upp-
kåmsten av denna tro lemnar just sådana ord som elbstier, alfr, som för-
ståtts såsom »älve-tjur » , ehuru de ejäntligen ha annan betydelse . En
följd av att man satt * alf
-
jur »vita jur» i samband med »alf» == mytiskt
väsen har så blivit, att man såsom bekant å många ställen hållit jur med
dylik färj i särsjild häljd. Samma omständighet förklarar även , varför man
stundom företrädesvis använt vita jur till åfferjur; så åffrades åt de åvan
(s. 154) omtalade Albiona en » bos alba » , åt en annan gudinna en »iunix
alba » ¹7, åt Jupiter en » hostia alba » etc.
17
66
Den på några håll mötande föreställningen, att alf-väsen eller dvärjar
(jfr s. 170) skulle vara bruna 48m, eller att der elbstier skulle vara brun
förklaras troligen så, att man satt deras namn i förbindelse med ett annat
ord, nämligen det åvan s. 157 omtalade fht. el, elwer, bair. elb »lohbraun».
Då albh betytt »glänsande, strålande» (se åvan s. 156), så förstår
man därav, varpå den på så många håll hörda sägnen om alfers och äl-
vors strålande sjönhet varit grundad ; (jfr ock huru ags. alfsciene
»strålande sjon» förståtts såsom »beautiful like an elf», s. 15667) . Så var
ju t. e. ett vanligt isl. uttryck » frið sem alfkona» 67; Oberons (jfr s. 155)
ansikte var »fullt av himmelsk sjönhet »; jfr ock, huru fålket i Alf-heimar
>var friðara at sjá enn annat folk því samtíða » (Fornald. sög. I. 413 ) ock
huru SAXOS (mytiske) konung Alf hade silverglänsande hår, ock huru
dennes älskade Alf
-hild var så strålande sjön, att man blev bländad, om
man såg henne utan slöja. På ett annat ställe (Snorre-eddan) säges rent
av, att alferna voro »fegre en sól synum », ock med solen sättas alferna
även äljes åfta i samband. Så förtäljes det 48 , huru de med solstrålarna
63 THIELE, Danske folkesagn IV. 26 (jfr MOLBECHS Dansk dial.-lex. s. 98).
64 GEIJER och AFZELIUS, Svenska folkvisor. a) III, 148. b) III, 171 .
65 Nämligen antingen " vit (tjur)" eller kannsje resp. " stark, vild tjur" ock " den starke,
vilde"; jfr åvan s. 165.
66 Anledningen till talet om alfepigernes etc. "fortryllende magt" är nog utom den, att
alfepige sålunda kunnat förstås såsom " strålande (sjön) jungfru“, även den, att nämda ord ock
likn. ock kunnat tålkas såsom " dårande, förtrållande jungfru“ (jfr s. 172).
67 Med detta ags. ord skulle jag vilja sammanställa det isl. alvénn, varpå hittils (se
t. e. FRITZNER) jivits den såsom mig synes föga tillfredsställande tålkningen " aldeles vakker".
I stället skulle det således, uppkåmmet ur *alf-vánn, betyda "strålande vacker“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
