Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 2. Sueigðer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. NOREEN. 201
MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL.
-
ledning att antaga såsom den ursprungliga ; detta så mycket hällre som vi
då kunna översatta ordet. Det är väl jenit. pl. av det i Sn . E. II, 486 ock
570 nämda eld-heiti dusell (för *dysell såsom stuðell för *styðell, da. skammel
mot isl. skemell m. m.). Etymolågiskt är detta möjligen att föra till roten
dh(e)u(
e)s i lat. furere rasa (om eld o . d.), furia glöd, furvus kålsvart,
fuscus mörkbrun, gr. défetov svavel (se Persson, Wurzelerweiterung s. 204),
sskr. dhūsaras rökfärjad, lett. dusmas vrede, » hetta » , isl. dýr vild(jur) m. m.
Dusla konr betyder sålunda glödkungen » , den eldige ädlingen, mannen
med eldsjäl. Konr är visserligen älst abstrakt » börd » , » slag » , liksom dess
etymol. motsvarighet lat. genus, -eris, gr. ¡óvos, révos ock Ato-révŋg (såsom
febdos : fenòýjs, dog : lat. sedes o. d.) ; jfr kyn = lat. in-genium, got. sama-
kunjis lat. genius. Men denna betydelse är endast kvar i margs konar
o. d. uttryck, under det att ordet annars blivit konkret (jfr man tjärlek
tjäresta, lat. Venus : isl. vinr o. d . , Noreen Arkiv VI, 308 f.), liktydigt
med konongr » man av börd» , ädling, alltså just samma fall som nysv.
>han är släkt (för släkting) till mig» , »hon är adel (= adelsdam)» . Ordets
egenskap av urspr. neutrum förklarar här liksom hos vin(r), mun(
r
), or(
r
),
m. m. (se a. st. ock Arkiv III, 14 f
.; jfr strax nedan om sal : salr) nomi-
nativändelsens ostadighet i konr, jämfört med Hokon. -kunn, som jag nu-
mera (jfr Arkiv VI, 309) anser vara sammansatt med konr, i vars betydelse-
utveckling det deltagit. Bifårmen fsv. Haquin (ock jenom kompromiss
Haquon) visar liksom γένος : γόνος οι s. v., att ordet haft samma avjud,
som föreligger i got. qino, fsl. žena jämte isl. kona, gr. qvý , Bavá. Detta
uppträder även i fht. (se Förstemann) fem . Adalchon jämte mask. Hrin-
quin. Racoin (dessa båda möjligen namn på vin), Vincuin, Hancuin (ock
Ancoin ), vilket sistnämda väl icke med Munch (Saml . afh. IV, 95 ) får
ändras till Haukvin, äftersom det finnes två sitat på Hancuin (ock ett på
Ancoin), under det att Haukvin icke, så vitt jag vet, anträffats. Hökon
blir sålunda både till betydelse ock etymon nära besläktat med gr. namn
såsom Ti-yovos, Eb-révys. Denna sammanställning strandar icke därpå,
att roten i révos etc. har palatalt, men roten i ov etc. velart g. Ty att
dessa båda rötter ytterst höra samman, antas tämligen allmänt, om man
också icke ännu är fullt på det klara med orsakerna till väkslingen; se
min Urgem. judl. § 47 , I ock § 50 anm. 5 , g samt Zubatý, K. Z. XXXI,
9 ff. ock Bechtel, Hauptprobleme s. 372 ff.
Rad 9 salbiartr, d. v. s. sal biartr, bör man icke med Wisén, men
mot alla hdskr. ändra till salr biartr. Liksom vin till vinr (lat. Venus,
-eris), mun till munr (jfr gr. pévos) o. d. förhåller sig sal till salr, d. v. s .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
