Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 2. Sueigðer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL.
A. NOREEN.
till Thiodolfs värs) på Snorres tid framställde sagan. Jag kann nämligen
icke finna något själ till att med G. Storm (Snorre Sturl. historieskr. , s .
106) antaga, det allt i Sveigder-sagan, som Snorre anför utöver vad hans
skriftliga tjällor innehålla, är ikke Sagn, men Theorier» . Särsjilt finner
jag det tvivelaktigt, att till teorierna skall räknas uppjiften : hann fór víða
um heiminn ... ok hitti þar marga frændr sína», som alltförväl kann vara
en sagans reminisjäns från solmyten.
2) Den dvärj, som »vélte » S., hette i sagan tvivelsutan Dualenn.
Detta tror jag vi kunna sluta av berättelsen i Hervarar Sagas kap. 2 , som
har flera motiv jemensamma med Sveigder-sagan. Det heter där, att kung
Svafrlame » við (icke » eptir» , jfr 1 åvan) sólar setr sá einn steinn mikinn
ok þar hiá dverga tvá», Dvalinn ock Dulinn (även etymolågiskt en dub-
blering av den förre), vilka han tvingar att smida Tyrfing. När svärdet
sedan överlämnades , »stóð Dvalinn í steinsdurum » (jfr Snorres >>dvergrinn
stóð í durum ») ock överlistade kungen jenom att knyta en förbannelse
vid svärdet, varför Svafrlame högg »í steininn ock fal báða eggteina, því
at dyrnar lukuz aftr i steininum » (jfr Sn . » steininn laukzk þegar aptr»).
Men än mera bevisande är det hittills oförklarade namn, som solen bär i
Alvissm. 16 ock en Heiðreks gåta i en hdskr. av Hervarar S., nämligen
Dualens leika, varvid särsjilt är att märka, det Alvissm. uppjer, att detta
namn är det, varmed dvärjarna benämna solen. Leika betyder leksak,
jäck (jfr leika jäcka, » skåja» med), » driftkucku » (t. ex. >huers manz leika ,
se Fritzner, Ordb.2 ), vilket Sv. Grundtvig (Edda , s. 208 f
. ) och Wimmer
(Aarboger 1875, s . 197 f
.) finna opassande i fråga om solen. De över-
sätta därför (den förre med ändring av leika til leiku) under åberopande
av, att solen överraskade dvärjen Alvíss, uttrycket Dualens leika med
»den der leger med, narrer dværgen». Men leika betyder icke den som
leker med», utan den, med vilken man leker»; Dualenn betyder icke
dvärj (jfr åvan s. 203 om Sueigðer), än mindre dvärjen Alvíss ; ock äntligen
vore högst besynnerligt, om dvärjarna skulle älska att benämna solen med
ett för dem själva så nedsättande namn som dvärjluraren ». Fastmer be-
tyder det >>den av Dvalen lurade » , har sitt upphov i Sveigder-solmyten
ock anspelar på, att S. blev »véltr », låckad in i bärjet.
>
3) Dusla konr › glödkungen » (se s. 200 f
. ) är ett epitet, som har sin
yttersta ock mycket naturliga förklaring i naturfenomenet den sjunkande
solen. Dvärjepitetet dagskiarr är även avpassat äfter situatsjonen.
4) Sveigder kåmmer till jätten Sokmimer. Utom här ock i en jätte-
lista (Sn. E. I, 551 ) nämnes denne blått på ett ställe till i literaturen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
