Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noreen, Adolf, Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal - 2. Sueigðer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. NOREEN. MYTISKA BESTÅNDSDELAR I YNGLINGATAL.
205
nämligen Grímn. 50, där Oden berättar, att han hos Sokkmimer (sic !)
burit namnen Suidorr ock Suidrer samt dödat sånen till Miðviðner.
Suidorr ock Suidrer anföras åfta i Sn. E. bland namn på Oden ; jfr
också Suidarr Sn. E. I, 38 ock Suidoor Sn. E. II, 472, 555. Bugge
(Arkiv II, 240 ock Studier, s. 362) för Suiðrer till ags. swiðrian » bli lungn»,
på den grund att Oden enligt Háfam. 152 ock 154 kann lungna eld ock
sjö. Men denna tålkning synes mig oantaglig, ty dels får Suidrer natur-
ligtvis icke sjiljas från Suidorr, dels passar ett epitet med denna bet. alls
icke till situatsjonen. Oden uppträder ju som dråpare, ock det vore väl
då, för så vitt icke namnet skall vara ironiskt, minst sagt besynnerligt att
karakterisera honom såsom »den, som lungnar (sig äller andra) » . Mig synes
det jivet, att båda orden höra till suiðra »bränna » ock suida med samma
bet. (jfr nysv. sveddrad = »illa sviden»). Avlägsnare anförvanter (delvis med
rotvariatsjon, jfr s. 197) äro sv. svedja, fht. swedan »förbränna med rök»,
sweizen »steka» , mht. swadem » ånga », ags. swaðul » rök ock ånga » , isl.
Suadelfare »den som far fram, så det osar äfter» m. m. Sålunda beteckna
väl även dessa båda namn Sokmimers jäst såsom en solgudomlighet. Att
förf. av Grimnessmól och hans äftersägare ansett Suiōrer vara Oden, be-
ror på, att även denne avlagt ett besök hos Sokmimer, ock att detta var
vida namnkunnigare än Suiðrers. Jag anser nämligen Sokmimer vara en-
dast ett annat namn på Suttung, ock det av följande själ. Suttungr. ge
förklarar jag (se Aisl. gram. § 186 med nachtrag») som en sammansätt-
ning sub-pungr »tung av brygden» (fsv. sup, isl. soð » dekåkt» ), rustyngd ;
jfr biottu av biop-pu, kuettu av kuep-
pu, Guttormr m. m. Det har så-
lunda samma betydelse, som jag finner hos den i en hdskr. av Sn . E. kon-
konsekvänt använda fårmen Sup(t
)tungr; jfr súpa. Hans dåtter Gunnløð
> stridsinbjudning» bär däremot ett namn, jivet med hänsyn till rusdryckens
benägenhet att väcka split. Samma synpunkt ligger till grund för nam-
net Sokmimer Yt., Sokkmimer Grímn., Sóknmimer Sn. E. I, 551 var. , bil-
dat av de etymolågiskt ytterst nära (se min Urgerm. judl. § 34, 2 , § 37,
3, 39, 1 ) sammanhängande sok, sokk (t. e. sokkspenner vedersakare,
sokkvereniótr sakförare), sókn (
jfr rannsókn == rannsak) med bet. > tvist,
strid » . Om, då sammansättningen sjedde, mimer ännu hade kvar sin ap-
pellativiska bet. »tänkare » (se s. 197 åvan) , så är Sokmimer »den som tän-
ker på (att ställa till) split», ett synnerligen passande namn på fadern till
Gunnloð . Om däremot Mimer redan så tidigt blivit ett proprium med
sin bekanta mytiska innebörd, så utmärker Sokmimer ( split-Mimer») den,
som i likhet med Mimer har att bjuda på mjöd (se särsjilt Bugge, Studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
