Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid sotsängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rågfälten och den vajande vårsäden, det fanns icke
en sky att se; endast lågt nere vid horisonten stod
en bomullsaktig molnvägg med svafvelgula, lätta
förtoningar. Det var varmt, och icke en vindfläkt
rörde sig.»
Pastorn gick raskt, framåtböjd och med hastiga,
korta steg, sådana som vanan vid stadsgator gör
dem. Efter att ha passerat en dvärgaktig,
förkrympt liten björkskog var han framme.
Det var ett lågt hus, med röda gaflar och
mossbevuxet halmtak; på hvardera sidan om dörren
fanns det ett litet fönster, och det hela —
innefattande en välskött kålhage och en uthuslänga —
omslöts af ett staket.
Pastorn öppnade halfdörrarna och steg in.
Förstugan var fejad, och nyströdd sand knastrade
under hans fotter. Han kände sig främmande nu,
när han för första gången under sitt ämbetes
ut-öfning skulle träda i direkt beröring med denna
landtbefolkning, hvilken han icke kände genom
annat än hvad han sett på stadens salutorg eller
här ute i bykyrkan, de två gånger han predikat.
Han lyfte upp klinkan på nästa dörr och stod så
i själfva stugan.
Han visste, innan han gaf sig på väg, att det
var en brottets boning han skulle gå till, och han
hade klart för sig hur allt skulle se ut, hurudana
människor han skulle finna och hvad han hade
att säga åt dem. Han hade stålsatt sig på förhand
mot hvarje känsla af obehag; han ville icke rygga
tillbaka för detta smutsiga näste, för denna nedriga
kvinnsperson i trasor och — där borta i sängen —
detta utlefvade, råa ansikte, stämpladt af döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
