Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid sotsängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sjuke började se orolig ut.
»Det var hon, som inte ville.» Han gjorde en
rörelse med hufvudet åt kvinnan.
»Hvarför ville ni inte? > Pastorn mötte hennes
skuggiga bruna ögon.
»Vet pastorn inte det . . . med mig?
Att du mördat ditt barn?
Han ansåg sig — talande till en brottsling —
ha rätt att säga du.
»Ja.»
Icke en ton af tvekan, icke en skymt af ånger,
endast samma ovanlighet.
»När ni ändå lefde tillhopa, hade väl ett
giftermål varit bättre än att — som nu — samka brott
till brott.»
Ingen svarade mer, men det trängde svettpärlor
genom porerna på den gamles panna. Det skar
den unge mannen i själen, men han ansåg sig ha
skyldighet att vara sträng.
»Kan jag inte få nattvarden då?» sade gubben
i det han för en sekund mölte prästens förebrående
blick, och öfver de hvitnade dragen kröp det som
ett uttryck af hemlig förfäran.
För denne gamle man ställde sig frågan 0111
hans själs salighet som ett enkelt »antingen —
eller », beroende af prästens pröfning, nästan
godtycke. Antingen få Herrans nattvard eller bli
nekad den, ingenting annat. Däraf berodde allt.
Skulle detta kallas vidskepelse eller tro?
Pastorn började tala, som hans ämbete ålade
honom. Han framställde nådens ordning, han
dröjde vid omvändelsen på sotsängen, vid Guds
barmhärtighet och den saliggörande tron. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
